Revised Common Lectionary (Complementary)

⁷ ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
⁸ Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.
⁹ Jag behöver inga tjurar från ditt stall
    eller bockar ur dina fållor,
¹⁰ för alla skogens djur är mina,
    likaså boskapen på de tusentals bergen.
¹¹ Jag känner varje fågel i bergen
    och allt levande på marken är mitt.
¹² Även om jag var hungrig,
    skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
    och allt som finns på den.
¹³ Skulle jag äta kött från tjurar
    och dricka blod från bockar?

¹⁴ Offra tacksägelse åt Gud,
    och fullfölj vad du lovat till den Högste.
¹⁵ Ropa till mig i nödens tid,
    och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

⁷ I sin misär och hemlöshet
    minns Jerusalem alla de skatter
som hon ägde
    i gångna tider.
När hennes folk föll i fiendens hand
    kom ingen till hennes hjälp.
Motståndarna såg på henne
    och skrattade åt hennes undergång.

⁸ Jerusalem har begått svåra synder
    och därför orenat sig.
Alla de som ärat henne
    föraktar henne nu
när de ser henne naken.
    Hon suckar och vänder sig bort.

⁹ Orenhet fläckar hennes kläder.
    Ett sådant slut hade hon aldrig tänkt sig.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
    och ingen finns som tröstar henne.
”Herre, se mitt elände,
    fienden triumferar!”

¹⁰ Motståndaren har räckt ut sin hand
    efter alla hennes skatter.
Hon har sett främmande folk
    träda in i hennes helgedom,
de som du hade förbjudit
    att komma in i din församling.

¹¹ Hela hennes folk suckar
    och letar efter bröd.
De byter sina skatter mot mat
    för att hålla sig vid liv.
”Se, Herre,
    se hur föraktad jag är!”