Revised Common Lectionary (Complementary)
2 Ja, Gud är min räddning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren är min starkhet och min sång.
Han har blivit min räddning.
3 Med glädje ska ni ösa vatten
ur räddningens källor.”
4 Den dagen ska ni säga:
”Prisa Herren,
åkalla honom!
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna hans upphöjda namn.
5 Sjung till Herrens ära,
för det härliga han har gjort,
låt det bli känt över hela jorden.
6 Ropa och sjung av glädje,
ni som bor på Sion,
för stor är han som bor mitt ibland er,
Israels Helige.”
8 Herren, Herren har ögonen
på detta syndiga rike.
Jag ska utplåna det från jordens yta.
Men helt och hållet ska jag inte
utplåna Jakobs ätt, säger Herren.
9 Jag har befallt att Israels folk ska skakas
bland alla folk
som man skakar vete i ett såll,
utan att det minsta korn faller till marken.
10 Men alla syndare bland mitt folk ska dö för svärd,
dessa som säger:
’Det onda kommer inte att röra oss,
det drabbar inte oss.’
Israel ska byggas upp igen
11 Den dagen ska jag åter bygga upp
Davids fallna hydda,[a]
mura igen dess sprickor,
resa upp det som ligger i ruiner
och bygga upp den som i gångna tider,
12 så att de kan inta det som är kvar av Edom
och alla de folk över vilka mitt namn har utropats.[b]
Så säger Herren som gjorde allt detta.
13 Den tid kommer, säger Herren,
då plöjaren följer tätt efter den som skördar
och vintramparen efter den som sår,
då bergen dryper av druvsaft
och alla höjder flödar över.
14 Jag ska låta mitt folk Israel
återvända från exilen.
De ska bygga upp städerna som legat i ruiner
och bo i dem igen,
och de ska plantera vingårdar
och få dricka vin från dem,
anlägga trädgårdar
och njuta av deras frukt.
15 Jag ska plantera dem i deras eget land,
och de ska aldrig mer ryckas upp
ur det land som jag har gett dem,
säger Herren, din Gud.”
Johannes döparens födelse
57 För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra om Herrens stora barmhärtighet mot henne, och de gladde sig med henne.
59 På åttonde dagen kom de för att omskära pojken. De ville kalla honom Sakarias efter hans far, 60 men hans mor sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”
61 Då sa de: ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Med hjälp av tecken frågade de då fadern vad han ville att pojken skulle heta.
63 Han bad om en tavla att skriva på, och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.
65 Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen lade det på hjärtat och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand var ju med honom.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.