Revised Common Lectionary (Complementary)
7 Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
och ingenting kan gömma sig för dess hetta.
8 Herrens lag är fullkomlig,
den förnyar livet[a].
Herrens förordningar är fasta,
de gör den okunnige vis.
9 Herrens stadgar är rätta,
de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
och den som följer dem får en stor lön.
13 Vem ser sina egna felsteg?
Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[b],
så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.
Jetro ger Mose ett vist råd
(5 Mos 1:9-18)
13 Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare och från morgonen till kvällen stod människor omkring honom.
14 När Moses svärfar såg hur mycket han hade att göra sa han: ”Varför försöker du klara av allt det här själv, medan folket får stå omkring dig och vänta hela dagen?” 15 ”Folket kommer till mig för att söka Guds vilja”, svarade Mose sin svärfar. 16 ”När de är oeniga kommer de till mig, och jag avgör mellan dem, och så undervisar jag dem om Guds bud och lagar.”
17 ”Det där är inte bra!” förklarade svärfadern. 18 ”Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv. 19 Hör nu på mitt råd och Gud kommer att vara med dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska undervisa dem om Guds lagar och bud och hur de ska leva och handla. 21 Men du ska utse lämpliga män bland folket, sådana som är gudfruktiga och pålitliga och inte tar emot mutor, och dem ska du göra till ledare, somliga för tusen personer, andra för hundra, femtio eller tio personer. 22 Låt dessa alltid vara domare för folket. Om det är något som är komplicerat, kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt. 23 Om du gör så här och det sker på Guds befallning, kan du bättre klara av uppgiften och då kommer alla också att gå hem nöjda.”
24 Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag. 25 Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio. 26 De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.
27 Mose lät sedan sin svärfar återvända hem till sitt land.
13 När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,[a] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. 14 Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. 15 Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. 16 De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. 17 Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”
18 Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. 19 Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? 20 Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”
21 Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. 22 Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.
De troende ber om frimodighet
23 Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. 24 Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:
”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem![b] 25 Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:
’Varför gör folken uppror?
Varför smider de meningslösa planer?
26 Jordens kungar reser sig;
makthavarna samlas mot Herren
och mot hans Smorde.’[c]
27 De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, 28 de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. 29 Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! 30 Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”
31 När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.