Revised Common Lectionary (Complementary)

⁹ Filistéerna sände i sin tur ett stort uppbåd till Juda och de slog läger där och spred sig mot Lechi.

¹⁰ ”Varför har ni kommit hit?” frågade då männen i Juda. ”För att ta Simson till fånga och göra med honom vad han har gjort mot oss”, svarade de.

¹¹ Då marscherade 3 000 män från Juda ner till Simson där han bodde i grottan vid Etam. ”Vad är det du har gjort?” frågade de honom. ”Vet du inte att det är filistéerna som råder över oss?” Men Simson svarade: ”Jag betalade bara tillbaka för vad de gjort mot mig!”

¹² ”Vi har kommit hit för att ta dig till fånga och föra dig till filistéerna”, sa männen till honom. ”Men ni måste svära att inte döda mig!” sa Simson. ¹³ ”Ja”, svarade de. ”Vi ska bara binda dig och överlämna dig till filistéerna. Vi ska inte döda dig.” De band honom så med två nya rep och tog honom med sig från grottan. ¹⁴ När de kom till Lechi och filistéerna fick syn på honom, ropade de av glädje. Men då kom Herrens Ande över Simson och repen som han var bunden med slets av som svedda lintrådar och bojorna gled av hans händer. ¹⁵ Sedan tog han upp benet av en färsk åsnekäke och med detta dödade han tusen man. ¹⁶ Simson sa:

¹⁷ Därefter slängde han käken ifrån sig. Sedan dess har den platsen kallats Käkbenshöjden.

¹⁸ Men Simson hade blivit väldigt törstig, så han ropade till Herren: ”Du har låtit din tjänare uppleva en stor räddning! Måste jag nu dö av törst och falla i dessa oomskurnas händer?”

¹⁹ Då lät Gud vatten komma fram ur en fördjupning i marken i Lechi och Simson drack av det och kände sig styrkt. Den platsen kallas därför ”den ropandes källa” och källan finns där än i dag.

²⁰ Simson var Israels domare under tjugo år, men filistéerna fortsatte att härska i landet.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Mark 9:14-29; Luk 9:37-42)

¹⁴ När de hade kommit tillbaka till folket igen, kom det fram en man och föll på knä för Jesus och sa: ¹⁵ ”Herre, förbarma dig över min son! Han får svåra kramper och lider mycket. Han faller ofta i elden eller i vattnet. ¹⁶ Jag tog med honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” ¹⁷ ”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.” ¹⁸ Sedan talade Jesus strängt till den onda anden i pojken. Anden lämnade pojken, och från den stunden var han frisk.

¹⁹ När Jesus och hans lärjungar var för sig själva igen, frågade de Jesus: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” ²⁰ ”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: om ni hade tro som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort!’ och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”^[a]