Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁶ Men våra fäder var övermodiga, de var motspänstiga och lyssnade inte till dina befallningar. ¹⁷ De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare^[a] för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte, ¹⁸ trots att de gjorde åt sig en gjuten kalv och sa: ”Detta är din gud^[b] som har fört dig ut ur Egypten.” De gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

¹⁹ Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnstoden vek inte från dem om dagen, utan ledde dem på vägen, och eldstoden lyste för dem om natten på den väg de gick. ²⁰ Du gav dem din gode Ande för att undervisa dem, du upphörde inte att ge dem manna att äta, och du gav dem vatten i deras törst. ²¹ Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen, och de led inte brist på någonting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

²² Du gav dem riken och folk, och du gav stora områden^[c]. De intog landet som tillhörde Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Bashan. ²³ Du gjorde deras barn talrika som stjärnor på himlen och ledde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. ²⁴ Deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem kanaanéerna, som bodde i landet, du överlämnade kanaanéerna åt dem, både kungarna och landets folk, så att de fick göra med dem vad de ville. ²⁵ De intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott, uthuggna vattencisterner och vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt, blev mätta och välmående, och de njöt av din stora godhet.

²⁶ Men de blev olydiga och gjorde uppror mot dig. De kastade din lag bakom sin rygg, de dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser. ²⁷ Därför överlämnade du dem åt deras fiender, och de förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet sände du dem befriare, som räddade dem ur deras fienders våld.

²⁸ Men så snart de kom till ro gjorde de igen vad som var ont inför dig, och än en gång överlämnade du dem åt deras fiender, så att de fick härska över dem. Men när de åter ropade till dig, hörde du dem från himlen och räddade dem, gång på gång, i din stora barmhärtighet.

²⁹ Du varnade dem för att få dem att återvända till dina lagar, men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina föreskrifter, som ger liv åt den som följer dem. Men envist och motspänstigt vände de sig mot dig och ville inte lyssna. ³⁰ I många år hade du tålamod med dem. Genom din Ande varnade du dem genom dina profeter, men ändå lyssnade de inte, och därför överlämnade du dem åt främmande folk. ³¹ Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud.

Slutönskan

²¹ Min käre bror och trogne tjänare i Herren, Tychikos, kommer att berätta allt för er om hur jag har det och hur situationen här ser ut. ²² Jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur det står till med oss, och för att han ska uppmuntra era hjärtan.

²³ Frid åt er, syskon, och kärlek och tro från Gud Fadern och Herren Jesus Kristus.

²⁴ Nåd åt alla som älskar vår Herre Jesus Kristus med en oförgänglig kärlek.