Revised Common Lectionary (Complementary)

Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord

34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.^[a]

²⁰ Då föll Saul raklång till marken av fruktan för Samuels ord. Han var alldeles utmattad, eftersom han inte hade ätit på ett dygn. ²¹ När kvinnan kom till Saul och såg att han var skräckslagen, sa hon: ”Jag, din tjänarinna, lydde dig med risk för mitt liv och gjorde som du ville. ²² Lyssna nu till mig, din tjänarinna, och låt mig ställa fram lite mat, så att du får äta och får nya krafter och orkar återvända hem!”

²³ Saul vägrade, han ville inte äta. Men när männen som var med honom också vädjade till honom, gav han till sist med sig. Han reste sig upp och satte sig på sängen. ²⁴ Kvinnan hade en gödkalv i huset och skyndade sig ut för att slakta den. Hon tog fram mjöl och gjorde en deg och bakade osyrat bröd. ²⁵ Sedan bar hon in maten till Saul och hans män och de åt innan de försvann ut i natten.

Tänk på andra

15 Vi som har en stark tro är skyldiga att hjälpa de svaga med deras problem, och inte bara tänka på oss själva. ² Var och en av oss ska tänka på det som är bäst för andra och bygger upp. ³ Kristus tänkte inte på sig själv, utan på andra. Det står ju skrivet: ”Dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.”^[a]

⁴ Allt som skrivits förut står där för att undervisa oss, för att vi genom uthållighet och tröst från Skriften ska kunna hålla fast vid hoppet. ⁵ Och må Gud, han som ger uthållighet och tröstar, hjälpa er att leva eniga med varandra, i enlighet med Kristus Jesus vilja. ⁶ Då kan ni alla tillsammans hylla vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader.