Revised Common Lectionary (Complementary)
Herrens storhet och nåd
111 Halleluja!
Jag vill prisa Herren av hela mitt hjärta
i de rättsinnigas råd, i församlingen.
2 Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som finner sin glädje i dem.
3 Majestätiska och underbara är hans gärningar,
och hans rättfärdighet består för alltid.
4 Han har gjort sina under så att man minns dem.
Nådig och barmhärtig är Herren.
5 Han ger mat till dem som fruktar honom.
Han kommer för evigt ihåg sitt förbund.
6 Han har visat sin makt för sitt folk
genom att ge dem andra folks arvedel.
7 Allt han gör är trofast och rättvist,
och alla hans förordningar är pålitliga.
8 De består alltid och för evigt,
de verkställs i trofasthet och uppriktighet.
9 Han befriade sitt folk
och slöt ett evigt förbund.
Heligt och värt att frukta är hans namn.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
de som följer hans vilja ska vinna insikt.
Lovprisningen till honom varar i evighet.
Förbundet förnyas
24 Sedan sa han till Mose: ”Kom hit upp till Herren, du, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste i Israel, och tillbe på avstånd. 2 Mose ensam ska komma nära Herren och ingen av det övriga folket får komma upp med honom.”
3 Mose kom och förkunnade för folket vad Herren hade talat och gav dem hans stadgar och hela folket svarade med en mun: ”Vi ska göra allt vad Herren har sagt.”
4 Mose skrev ner alla Herrens ord och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Han reste tolv stenstoder för de tolv stammarna i Israel. 5 Därefter skickade han några unga israeliter att frambära brännoffer och tjurar som gemenskapsoffer till Herren. 6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Sedan tog Mose förbundsboken och läste den för folket. De sa: ”Vi vill lyda och följa allt vad Herren har sagt.”
8 Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sa: ”Detta blod bekräftar det förbund Herren har ingått med er i enlighet med alla dessa ord.”
9 Mose, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget. 10 De såg Israels Gud och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen. 11 Men han lyfte inte sin hand mot dessa Israels ledare. De fick se Gud och de åt och drack.
22 Det är på grund av detta som jag har hindrats så länge från att resa till er.
Paulus resplaner
23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete i det här området och kan efter många år av väntan komma till er. 24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien, och på vägen dit tänkte jag stanna hos er. När jag sedan har fått vara tillsammans med er en kort tid, hoppas jag att ni ger mig vad jag behöver för min fortsatta resa.
25 Men först måste jag resa till Jerusalem för att hjälpa de heliga där. 26 Församlingarna i Makedonien och Achaia[a] har nämligen gjort en frivillig insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem. 27 De var glada att få göra detta, eftersom de står i tacksamhetsskuld till judarna. De andra folken har ju fått del av judarnas andliga goda, och därför är det också rätt att de delar med sig av sitt materiella goda. 28 Men så snart jag har avslutat detta uppdrag och lämnat över gåvan till dem tänker jag resa till Spanien och hälsa på er på vägen. 29 Och jag vet att när jag kommer till er har jag med mig full välsignelse från Kristus.
30 Men jag vädjar till er, syskon, för vår Herre Jesus Kristus skull och för den kärleks skull som Anden ger: Hjälp mig i min kamp genom att be till Gud för mig. 31 Be att Gud räddar mig från de människor i Judeen som vägrar att tro och att de heliga i Jerusalem ska bli glada över den hjälp jag har med mig. 32 Då kan jag, om Gud vill, besöka er, och genom detta bli uppmuntrad och utvilad.
33 Må fridens Gud vara med er alla. Amen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.