Revised Common Lectionary (Complementary)

Glädje över Herren som kung

100 En tacksägelsepsalm.

5 Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! ² Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

³ Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. ⁴ David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. ⁵ Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.

Davids rike upprättas evigt

(5:6—10:19)

David intar Jerusalem

(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)

⁶ David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.

⁷ David intog då Sions borg, Davids stad. ⁸ David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.^[a]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”

⁹ David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo^[b] och sedan vidare inåt. ¹⁰ David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.

¹¹ Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. ¹² Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.

Liknelsen om det förlorade fåret

(Matt 18:12-14)

15 Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. ² Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.

³ Då berättade Jesus en liknelse för dem: ⁴ ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? ⁵ När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. ⁶ Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.

⁷ Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.