Revised Common Lectionary (Complementary)
7 Detta är vad han visade mig: Herren stod bredvid en lodrät mur med ett lod[a] i sin hand. 8 Och Herren frågade mig: ”Vad är det du ser, Amos?” Jag svarade: ”Ett lod.” Då sa Herren: ”Jag ska pröva mitt folk med ett lod. Nu ska jag inte skona det längre.
9 Isaks offerplatser ska förstöras,
Israels helgedomar läggas i ruiner,
och jag ska resa mig upp
mot Jerobeams ätt med svärd.”
Amos och prästen i Betel
10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos håller på med en konspiration mot dig mitt ibland israeliterna. Landet kan inte stå ut med vad han säger. 11 Han säger nämligen:
’Jerobeam ska dö för svärd
och Israel föras bort i fångenskap från sitt land.’ ”
12 Amasja sa till Amos: ”Gå din väg, du siare, försvinn till Juda! Där kan du tjäna ditt levebröd med att profetera! 13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är kungens helgedom och rikets tempel.”
14 Amos svarade Amasja: ”Jag är inte en profet, en yrkesprofet, utan en herde som plockar mullbärsfikon.[b] 15 Men Herren förde mig bort från hjorden och sa till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel.
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning.
9 Jag vill höra vad Gud säger.
Herren talar frid till sitt folk, till sina fromma,
men må de inte återvända till dårskap.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som fruktar honom,
för att hans härlighet ska bo i vårt land.
11 Nåd och trofasthet ska mötas
och rättfärdighet och frid kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden
och rättfärdigheten blicka ner från himlen.
13 Herren själv ska ge allt gott,
och vårt land ska ge sin skörd.
Inledande hyllning till Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse från den himmelska världen i Kristus, 4 liksom han, innan världen skapades, utvalde oss att vara heliga och fläckfria inför sig i kärlek. 5 Han har genom Jesus Kristus förutbestämt oss till att bli hans barn. Detta var hans vilja och beslut 6 till pris och ära för den nåd han har skänkt oss i den Älskade. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod, och vi har fått förlåtelse för våra överträdelser på grund av den rika nåd 8 som han lät flöda över oss, med vishet och insikt. 9 Han avslöjade nämligen sin hemliga[a] plan för oss – det beslut om Kristus som han från början hade fattat. 10 Det skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, både i himlen och på jorden.
11 I honom har vi också fått vårt arv, eftersom vi är förutbestämda till det av honom som genomför allting efter sin vilja och sitt beslut. 12 Detta var för att vi som var de första att börja hoppas på Kristus, skulle hylla och ära Gud. 13 Men i honom har också ni fått höra det sanna budskapet, evangeliet som kan rädda er. Och i honom har också ni, efter att ha kommit till tro, fått den heliga Anden som ett sigill. 14 Anden är garantin för vårt arv, att Guds eget folk ska friköpas och Gud hyllas och äras.
Johannes döparens död
(Matt 14:1-12; Luk 9:7-9)
14 Snart fick också kung Herodes höra talas om Jesus, eftersom ryktet om Jesus spreds överallt. Folk sa: ”Det är Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.” 15 Men en del sa: ”Han är Elia[a].” Andra sa: ”Han är en profet, precis som profeterna förr i tiden.”
16 ”Nej”, sa Herodes, när han hörde det, ”det är Johannes, han som jag lät halshugga. Han har uppstått.”
17 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru, som Herodes hade gift sig med. 18 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.” 19 Därför hatade Herodias honom och ville döda honom, men kunde inte. 20 Herodes hade innerst inne respekt för Johannes och ville skydda honom, för han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man. När han lyssnade på Johannes kände han sig osäker, men ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Till slut kom i alla fall Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde till med en fest för hovfolket, officerarna och de förnämsta männen i Galileen. 22 Medan festen pågick kom Herodias dotter in och dansade.
Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig.” 23 Sedan svor han inför gästerna och upprepade: ”Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike.”
24 Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Och hon svarade: ”Be om Johannes döparens huvud!”
25 Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!”
26 Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, lät han henne få som hon ville. 27 Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes 28 och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mor. 29 Men när Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och lade den i en grav.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.