Revised Common Lectionary (Complementary)

Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd

130 En vallfartssång.

³⁴ När Herren hörde hur ni klagade blev han arg. Han svor ³⁵ att inte en enda då levande vuxen från denna onda generation skulle få se det underbara land han hade lovat deras förfäder. ³⁶ Det enda undantaget var Kalev, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren och därför skulle han och hans ättlingar få del av det land Kalev varit med om att utforska.

³⁷ Till och med på mig blev Herren arg för er skull. Han sa: ”Du ska inte få komma in dit! ³⁸ Istället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, komma dit. Uppmuntra honom, för han kommer att leda Israel och dela landet som arv åt dem. ³⁹ Era barn, de som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni påstod skulle tillfångatas, de ska få komma dit, och till dem ska jag ge landet och de ska ta det i besittning. ⁴⁰ Men ni själva får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Sävhavet.”

Vi ska få nya kroppar

5 Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder. ² Så länge vi är kvar i denna jordiska gestalt, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska boning. ³ För när vi väl har klätt på oss den, är vi inte längre nakna. ⁴ Medan vi lever här i detta tält, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga blir uppslukat av livet. ⁵ Det är ju Gud som har skapat oss för just detta och som en garanti har han gett oss Anden.