Revised Common Lectionary (Complementary)
En högtidssång
81 För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.
2 Jubla högt inför Gud, vår styrka!
Höj glädjerop till Jakobs Gud!
3 Stäm upp musik och slå på trummor,
spela på ljuvliga lyror och harpor!
4 Stöt i horn vid nymånadsfester
och vid fullmåne på vår högtidsdag.
5 För det är en föreskrift för Israel,
en bestämmelse av Jakobs Gud.
6 Han bestämde det till en förordning åt Josef
när han drog ut ur Egyptens land.
Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[a]
7 ”Jag lyfte bördan från hans axlar,
och hans händer befriades från korgen.
8 Du ropade i din nöd,
och jag räddade dig.
Jag svarade från åskmolnet,
och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla
9 Hör mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville lyssna!
10 Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
och du får inte tillbe någon utländsk gud.
Vila på sabbaten
12 Sedan sa Herren till Mose: 13 ”Säg till israeliterna att hålla mina sabbater. Sabbaten är ett tecken mellan mig och er genom alla generationer, för att ni ska inse att jag är Herren, som gör er heliga.
14 Ja, håll sabbaten, för den är helig för er. Den som vanhelgar den måste dö och den som utför något arbete på den dagen ska utrotas ur sitt folk. 15 Sex dagar ska arbete utföras, men den sjunde dagen är sabbat, en vilodag helgad åt Herren. Den som arbetar på sabbaten ska straffas med döden. 16 Israeliterna ska hålla sabbaten och iaktta den från generation till generation, som ett bestående förbund. 17 Den är ett evigt tecken mellan mig och israeliterna. På sex dagar skapade nämligen Herren himlen och jorden, men på den sjunde dagen vilade han och återhämtade sig.”
18 När Gud hade talat till Mose på berget Sinai, gav han honom de två stentavlorna som ett förbundstecken på vilka Gud hade skrivit med sitt finger.
Paulus ber att få dömas vid den kejserliga domstolen
25 Tre dagar efter att Festus hade kommit till provinsen, reste han från Caesarea till Jerusalem. 2 Där blev han uppsökt av översteprästerna och några högt uppsatta judar som på nytt tog upp sina anklagelser mot Paulus. 3 De bad också att Festus skulle visa sin godhet mot judarna genom att låta Paulus föras tillbaka till Jerusalem. Deras egentliga plan var nämligen att överfalla och döda Paulus på vägen.
4 Men Festus svarade dem att Paulus satt i fängelse i Caesarea och att han själv snart skulle återvända dit. 5 ”Därför”, fortsatte han, ”måste era ledare följa med mig dit för att anklaga honom, om han nu har gjort något ont.”
6 Festus stannade hos dem åtta till tio dagar och återvände sedan till Caesarea. Följande dag satte han sig på domstolen och befallde att Paulus skulle föras in. 7 När Paulus sedan kom in, omringades han av de judar som hade kommit dit från Jerusalem och de framkastade många allvarliga anklagelser mot honom utan att kunna bevisa en enda av dem. 8 Men Paulus försvarade sig: ”Jag har inte brutit mot den judiska lagen eller mot templet eller mot kejsaren.”
9 Då frågade Festus som ville hålla sig väl med judarna: ”Är du villig att resa till Jerusalem och låta dig dömas av mig där?”
10 Paulus svarade: ”Jag står inför kejsarens domstol och det är här som jag ska dömas. Jag har inte gjort något ont mot judarna, det vet du mycket väl. 11 Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är grundlöst anklagad, så har ingen någon rätt att överlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren.”
12 Festus diskuterade då detta med sina rådgivare och svarade sedan: ”Du har vädjat till kejsaren, därför ska du också få resa dit.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.