Revised Common Lectionary (Complementary)

En uppmaning att hylla och lyda Herren

Guds löften till David

(2 Sam 7:1-17)

17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” ² ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”

³ Men samma natt kom Guds ord till Natan:

⁴ ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. ⁵ Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. ⁶ Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare^[a], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’

⁷ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. ⁹ Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare ¹⁰ på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. ¹¹ När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[b], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹² Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. ¹⁴ Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”

¹⁵ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

Floden med livets vatten

22 Han visade mig sedan en flod med livets vatten, klar som kristall, och den flöt fram från Guds och Lammets tron, ² mitt i den stora gatan. På båda sidor om floden växte livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger skörd varje månad, och bladen från träden är läkemedel för folken.^[a]

³ Ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. ⁴ De ska se hans ansikte, och hans namn ska stå skrivet på deras pannor. ⁵ Det ska aldrig mer bli någon natt, och ingen behöver längre några lampor eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem. Och de ska regera i all evighet.

⁶ Efter det sa han till mig: ”Detta budskap är trovärdigt och sant. Herren, som är Gud över profeternas andar, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste hända.”

Jesus kommer snart

⁷ ”Se, jag kommer snart! Lycklig är den som tar vara på profetians ord i den här boken.”

⁸ Det var jag, Johannes, som fick höra och se allt detta. När jag hade hört och sett allt föll jag ner för att tillbe ängeln som hade visat det för mig, ⁹ men han sa: ”Nej, gör inte det! Jag är bara Guds tjänare, precis som du och dina bröder profeterna och alla de som tar vara på det som står i den här boken. Det är Gud du ska tillbe.”