Revised Common Lectionary (Complementary)
Längtan efter Gud, förtröstan på honom
63 En psalm av David, när han var i Juda öken.
2 Gud, min Gud, dig söker jag!
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i detta förtorkade och plågade land,
där inget vatten finns.
3 Jag har sett dig i din helgedom,
jag har sett din makt och härlighet.
4 Din nåd betyder mer än livet.
Jag vill prisa dig!
5 Så länge jag lever vill jag prisa dig
och i ditt namn lyfta mina händer.
6 Min själ mättas som av rikaste rätter.
Därför lovsjunger jag dig med jublande läppar.
7 På min bädd kommer jag ihåg dig,
i nattens timmar tänker jag på dig.
8 Eftersom du är min hjälp,
jublar jag under dina vingars skugga.
9 Jag klamrar mig fast vid dig,
och din starka arm skyddar mig.
10 De som står efter mitt liv förgås,
de kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att överlämnas åt svärdet
och bli uppätna av schakaler.
12 Men kungen ska glädja sig i Gud,
och var och en som svär vid honom ska prisa sig lycklig,
medan lögnarna tystas ner.
9 Ropa ut detta bland folken:
Gör er beredda på krig!
Kom med krigarna!
Mobilisera soldaterna
och gå till anfall!
10 Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut!
Låt den svage säga: ”Jag är stark.”
11 Skynda er, kom, alla nationer runt omkring,
och samlas där!
Herre, sänd dina hjältar dit ner!
12 ”Låt folken resa sig
och dra ut till Joshafats dal,
för där ska jag sitta till doms
över alla folken runt omkring.
13 Låt lien gå, för skörden är mogen.
Kom och trampa, för vinpressen är full
och presskaren flödar över.
Så stor är deras ondska!”
14 Skaror och åter skaror
i Domens dal!
För Herrens dag är nära
i Domens dal.
15 Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
16 Herren ryter från Sion
och låter sin röst höras från Jerusalem.
Både himmel och jord bävar,
men för sitt folk är Herren en tillflykt,
en fästning för israeliterna.
Välsignelser till Guds folk
17 ”Då ska ni inse att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt
och aldrig mer invaderas av främlingar.
18 Den dagen ska druvjuice droppa från bergen
och mjölk rinna från höjderna.
I alla bäckarna i Juda ska det strömma vatten,
en källa ska springa fram från Herrens hus
och vattna Akaciedalen.
19 Men Egypten ska läggas öde
och Edom bli en öde öken,
därför att de våldfört sig på Judas folk
och spillt oskyldigt blod i deras land.
20 Men Juda ska vara bebott i evighet
och Jerusalem från generation till generation.
21 Då ska jag utplåna deras blodskuld
som jag ännu inte utplånat.”[a]
Herren bor på Sion.
29 Strax efter den tidens lidande
’kommer solen att förmörkas
och månen att sluta lysa.
Stjärnorna ska falla från himlen
och himlens krafter skakas.’[a]
30 Då ska Människosonens tecken visa sig på himlen, och alla folk på jorden ska jämra sig och klaga. De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.[b] 31 Och till ljudet av mäktiga trumpetstötar ska han sända ut sina änglar för att samla ihop hans utvalda från alla väderstreck, från himlens ena gräns till den andra.
Liknelsen om fikonträdet
32 Lär er en liknelse från fikonträdet: När kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. 33 På samma sätt kan ni veta att han är nära, utanför dörren, när ni ser allt detta hända. 34 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[c] 35 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.