Revised Common Lectionary (Complementary)
En oskyldig mans bön
17 En bön av David.
Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
2 Jag väntar på min rätt från dig,
för du ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt innersta,
du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
4 som människor gör.
Jag har hållit de ord som du talat,
jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]
5 Jag har hållit mina steg på dina vägar,
mina fötter har inte stapplat.
6 Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör vad jag säger.
7 Visa din underbara nåd,
du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
undan sina motståndare.
8 Bevara mig som din ögonsten,
göm mig under dina vingars skugga,
9 för de gudlösa som anfaller mig,
mina dödsfiender som omger mig.
10 De har förhärdat sina hjärtan,
de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]
12 Han är som ett lejon,
ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
som ligger på lur.
13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
Slå ner honom!
Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
vilkas buk du fyller med din rikedom,
vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]
15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.
5 Så säger Herren:
”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor,
som stöder sig på mänsklig kraft
och vänder sig bort från Herren.
6 Han är som en torr buske i ödemarken
och får inte se det goda komma.
Han lever i ett förbränt ökenland,
på saltslätter där ingen kan bo.
7 Men välsignad är den man
som litar på Herren,
som sätter hela sin tillit till Herren.
8 Han är som ett träd
planterat vid vatten.
Det sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte för hettan
och dess löv är alltid gröna.
Det skräms inte av ett års torka,
det kan alltid bära frukt.”
9 Hjärtat är det mest bedrägliga av allt,
och oförbätterligt – vem kan förstå det?
10 ”Jag, Herren, genomskådar hjärtan
och granskar människans inre,
för att ge var och en lön
utifrån vad hans gärningar förtjänar.”
11 Som en rapphöna, som ruvar på ägg
som den inte lagt,
är den som blir rik
genom oärliga metoder.
Mitt i livet måste han lämna det,
och står där till slut som ett fån.
12 En härlighetens tron,
upphöjd alltifrån begynnelsen,
är vår helgedoms plats.
13 Herre, Israels hopp,
alla som överger dig
ska stå där med skam.
De som vänder sig bort från dig
ska bli som det som är skrivet i sanden,
för de har övergett Herren,
källan med det levande vattnet.
14 Hela mig, Herre,
så blir jag helad,
rädda mig,
så blir jag räddad.
Det är dig jag vill prisa.
15 De säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
Ska det inte slå in?”
16 Jag har inte smitit ifrån min tjänst
som herde i din efterföljd,
inte heller har jag bett dig sända olycka.
Du vet om allt som uttalats av mina läppar,
allt vad jag sagt har du hört.
17 Bli inte till förskräckelse för mig!
Du är min tillflykt i en ond tid.
18 Låt dem som förföljer mig
stå där med skam,
men låt mig få slippa skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
men låt mig få slippa skrämmas.
Låt den onda tiden drabba dem,
krossa dem med dubbel förödelse!
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
(Mark 3:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)
22 Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde tala och se. 23 Folk blev alldeles häpna, och sa: ”Kanske denne ändå är Davids Son?” 24 Men när fariseerna fick höra det, sa de: ”Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.”
25 Jesus, som förstod vad fariseerna tänkte, sa då till dem: ”Ett rike där man strider mot varandra går under, och en stad eller en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. 26 Om nu Satan driver ut Satan, då är han ju kluven och strider mot sig själv. Då kan väl inte hans rike bestå? 27 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. 29 Hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan man plundra hans hus. 30 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
31 Därför säger jag er: all synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Anden, den är oförlåtlig. 32 Den som säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga Anden, kommer aldrig att bli förlåten, vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.[a]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.