Revised Common Lectionary (Complementary)
121 Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
122 Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat,
och låt inte de oförskämda förtrycka mig.
123 Jag längtar så innerligt efter din räddning,
den som du utlovat till mig.
124 Behandla din tjänare utifrån din kärlek,
och lär mig dina bud.
125 Jag är din tjänare.
Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in,
för din lag har brutits.
127 Därför älskar jag dina bud
mer än guld, renaste guld.
128 Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta,
all slags falskhet avskyr jag.
Vishetens välsignelse
(1:1—9:18)
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
3 Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
4 De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
5 Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
6 för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7 Herrens fruktan är vishetens början,
men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
20 Visheten ropar högt på gatan
och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
ni smädare njuta av smädelser,
ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
så ska jag låta min ande komma över er
och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
Jag har räckt ut min hand,
men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
och olyckan sveper över er som en stormby,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
men inte finna.
29 De hatade kunskap
och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
och behöver inte vara rädd för något ont.”
Liknelsen om senapsfröet
(Matt 13:31-32; Luk 13:18-19)
30 Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda? 31 Det är som ett senapsfrö som sås i jorden. Det är det minsta[a] av alla frön som sås i jorden, 32 men när det har såtts växer det upp och blir störst bland kryddväxterna och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”
33 Jesus förkunnade ordet för dem i många sådana liknelser, så mycket de nu kunde förstå. 34 Han talade aldrig till dem utan en liknelse, men när han blev ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.