Revised Common Lectionary (Complementary)

Herrens kallelse

⁶ Kom, kom! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er i alla väderstreck, säger Herren.

⁷ Kom, Sion! Fly, du som bor hos dotter Babylon!” ⁸ För så säger härskarornas Herre: ”Efter sin härlighet har han sänt mig^[a] om folken som plundrat er: –Den som rör vid er rör vid min^[b] ögonsten–. ⁹ Ja, jag ska lyfta min hand mot dem, och de ska bli ett byte för sina slavar. Då ska ni inse att härskarornas Herre har sänt mig.

¹⁰ Ropa och var glad, dotter Sion! Jag kommer för att bo hos dig, säger Herren. ¹¹ Vid den tiden ska många folk sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag ska bo hos dig. Då ska du inse att härskarornas Herre har sänt mig till dig. ¹² Herren ska ärva Juda som sin del av den heliga marken och än en gång utvälja Jerusalem. ¹³ Var stilla inför Herren, hela mänskligheten, för han har rest sig från sin heliga boning.”

Lagen avslöjar synden

⁷ Vad betyder då detta? Att lagen är synd? Nej, naturligtvis inte! Men det var genom lagen som jag lärde känna vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”^{[a] 8} Synden utnyttjade budordet och väckte allehanda begär inom mig. Om lagen inte finns, är synden död.

⁹ Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan lag, men när budordet kom, vaknade synden genast till liv, ¹⁰ och jag dog. Jag fann att det budord som skulle leda till liv ledde mig till döden. ¹¹ Synden passade på och utnyttjade budordet, lurade mig och dödade mig. ¹² Lagen är alltså helig, och budordet är heligt, rätt och gott.

¹³ Var det då det goda som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö, för att den skulle avslöjas som synd och att synden genom budordet skulle visa sin fruktansvärda syndfullhet.

Kampen mot synden

¹⁴ Vi vet alltså att lagen är andlig. Men jag är köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Jag förstår inte mitt eget sätt att handla: Jag gör inte vad jag vill göra, utan det jag avskyr, det gör jag. ¹⁶ Om jag gör vad jag inte vill göra, erkänner jag att lagen är god. ¹⁷ Då är det med andra ord inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

¹⁸ Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är gott, men jag klarar det inte. ¹⁹ Det goda jag vill göra förblir ogjort, och det onda jag inte vill göra, det gör jag i alla fall. ²⁰ Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.