Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön om hjälp mot fiender
141 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig!
Lyssna till min röst
när jag ropar till dig.
2 [a]Låt min bön vara rökelse
inför dig,
mina lyfta händer ett aftonoffer.
3 [b]Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 [c]Låt inte mitt hjärta dras
till det som är ont[d],
till gudlösa gärningar
i lag med förbrytare.
Deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [e]Om en rättfärdig slår mig
är det av kärlek,
straffar han mig
är det som olja på huvudet.
Mitt huvud ska inte avvisa det.
Men jag fortsätter att be
mot de ondas gärningar.
6 Deras ledare ska störtas ner
för klippan,
och då ska de förstå
att mina ord var goda.
7 Som när man plöjer
och river upp jorden,
så ligger våra ben utspridda
vid dödsrikets rand.[f]
14 Då kom Herrens ord till mig: 15 (A) ”Människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som har fått landet till egendom. 16 (B) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. 17 (C) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Jag ska samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och jag ska ge er Israels land.
18 När de har kommit dit, ska de göra sig av med alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. 19 (D) Jag ska ge dem ett och samma hjärta[a], och en ny ande ska jag lägga i deras bröst. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 (E) för att de ska vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. 21 (F) Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina avskyvärda avgudar, ska jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22 (G) Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. 23 (H) Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden[b].
24 (I) Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. 25 Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.
Se upp med hur ni lever
25 (A) Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. 26 (B) Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede[a] 27 (C) och ge inte djävulen något tillfälle[b]. 28 (D) Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.
29 (E) Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för[c] dem som hör det. 30 (F) Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. 31 (G) Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. 32 (H) Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.
5 (I) Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. 2 (J) Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation