Revised Common Lectionary (Complementary)
Längtan till Guds hus
84 (A) För körledaren, till gittít[a]. En psalm av Koras söner.
2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
Herre Sebaot!
3 (C) Min själ längtar och trängtar
till Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Sparven har funnit sig ett hem
och svalan ett bo
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min kung och min Gud.
5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela
Klagan över folkets ogudaktighet
9 (A) O, att mitt huvud
vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna
hos dottern mitt folk.
2 (B) O, att jag hade en viloplats i öknen,
så att jag kunde lämna mitt folk
och gå bort från dem,
för de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 (C) De spänner sin tunga som en pilbåge,
lögn och inte sanning
härskar i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 (D) Var och en ska vara på sin vakt
för sin vän,
ingen kan lita
ens på sin bror,
för varje bror är en listig bedragare[a]
och varje vän går med förtal.
5 (E) Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte
veta av mig, säger Herren.
7 (F) Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter dem
och prövar dem,
för vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 (G) Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de fällor
för honom.
9 (H) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk som detta?
10 (I) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
över bergen,
jag vill höja sorgesång
över betesmarkerna i öknen,
för de är förbrända,
ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap
hörs längre.
Både himlens fåglar
och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 (J) Jag ska göra Jerusalem
till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 (K) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 (L) utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
15 (M) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 (N) Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.
Människorna i de sista dagarna
3 (A) Du ska veta att i de sista dagarna[a] blir det svåra tider. 2 (B) Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 (C) falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 (D) och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
6 (E) Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor som är tyngda av synder och drivs av många slags begär 7 (F) och som ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen. 8 (G) Liksom Jannes och Jambres[b] trotsade Mose, trotsar dessa män sanningen. De är människor med fördärvat sinne, deras tro är inte äkta. 9 Men de ska inte ha någon mer framgång. Deras galenskap ska bli uppenbar för alla, så som det också blev med Jannes och Jambres.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation