Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön och lovsång i nöden
57 (A) För körledaren, "Fördärva inte[a]". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan[b].
2 (B) Förbarma dig, Gud,
förbarma dig över mig!
Till dig flyr min själ,
i dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 (C) Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som fullbordar
sitt verk för mig.
4 (D) Han sänder sin hjälp från himlen
och frälser mig
när mina förföljare hånar mig.[c]
Sela
Gud sänder sin nåd
och sin sanning.
5 (E) Min själ är omgiven av lejon,
jag ligger bland människoätare
med tänder[d] som spjut och pilar
och tungor som skarpa svärd.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 (F) De lägger nät för mina fötter,
min själ är nerböjd.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva däri.
Sela
8 (G) [e]Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt.[f]
Jag vill sjunga och spela.
9 (H) Vakna, min ära[g],
vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 (I) Jag vill tacka dig bland folken,
Herre,
lovsjunga dig bland folkslagen,
11 (J) för din nåd är stor
och når till himlen,
din sanning ända till skyarna.
12 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
36 När Abigail kom hem till Nabal, hade han ställt till med en fest i sitt hus och festade som en kung. Nabals hjärta var glatt och han var kraftigt berusad. Därför sade hon inget alls, stort eller smått, till honom förrän på morgonen när det ljusnade. 37 Men när det blev morgon och ruset hade gått ur Nabal, berättade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta som dött i honom, och han blev som sten. 38 Omkring tio dagar senare slog Herren Nabal så att han dog.
39 När David fick höra att Nabal var död, sade han: ”Välsignad är Herren, som har försvarat min sak mot Nabal som skymfade mig och bevarat sin tjänare från att göra något ont. Herren har låtit Nabals ondska drabba hans eget huvud!” Och David sände bud till Abigail och hälsade att han gärna ville få henne till hustru. 40 När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel sade de till henne: ”David har sänt oss till dig för att få dig som sin hustru.” 41 Då reste hon sig och föll ner till marken på sitt ansikte och sade: ”Se, här är din tjänarinna. Låt mig tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare.” 42 Därefter reste hon sig snabbt och satt upp på åsnan. Så gjorde också de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med Davids sändebud och blev hans hustru.
Jesus i Getsemane
39 (A) Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen[a], sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 (B) "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."
43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. 44 (C) Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.[b] 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att[c] ni inte kommer i frestelse."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation