Revised Common Lectionary (Complementary)
Folkets brist på gudsfruktan
6 Ve de trygga på Sion,
de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta i det främsta folket
som Israels hus vänder sig till!
4 (A) Ni vilar på divaner av elfenben
och latar er[a] på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
och kalvar från gödstallet.
5 (B) Ni skrålar till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument
som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar[b]
och smörjer er med
de finaste oljorna,
men bekymrar er inte
om Josefs skada.
7 Därför ska de nu vara först
att föras bort i fångenskap.
Då är det slut med skrålet
från dem som latade sig.
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
6 (A) Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. 7 (B) Vi har ju inte fört något med oss in i världen, och inte heller kan vi ta med oss något härifrån. 8 (C) Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.
9 (D) De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. 10 (E) Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
11 (F) Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. 12 (G) Kämpa trons goda kamp, grip det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför många vittnen.
13 (H) Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som vittnade för Pontius Pilatus med den goda bekännelsen: 14 (I) bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 (J) som den salige, ende Härskaren ska låta oss få se när tiden är inne. Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, 16 (K) han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
17 (L) Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 (M) Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig. 19 (N) Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.
Den rike mannen och Lasarus
19 Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna[a] kom till och med och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida[b].
Även den rike dog och blev begravd. 23 I helvetet[c], där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 (A) Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. 25 (B) Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. 26 Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.
27 Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28 Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. 29 (C) Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation