Revised Common Lectionary (Complementary)
21 [a]Men du, Herre min Herre,
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
23 [b]Jag försvinner som skuggan
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp tappar sitt hull.
25 [c]Jag har blivit till åtlöje för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre min Gud!
Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
29 [d]Låt mina anklagare
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
Guds löften och Israels upproriskhet
20 (A) I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden[a] kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig.
2 Då kom Herrens ord till mig:
3 ”Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren Gud. 4 (B) Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar 5 (C) och säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren er Gud. 6 (D) På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7 (E) Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.
8 (F) Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga ting som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem, mitt i Egypten. 9 Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.
10 Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. 11 (G) Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem ska också leva genom dem. 12 (H) Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.
13 (I) Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. 14 (J) Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 (K) Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.
Varning för förhärdelse
7 (A) Därför säger den helige Ande:[a]
I dag, om ni hör hans röst,
8 förhärda inte era hjärtan
som vid upproret,[b]
som på prövningens dag i öknen,
9 (B) där era fäder frestade mig
och prövade mig
fast de sett mina gärningar
i fyrtio år.
10 Därför var jag vred på det släktet,
och jag sade:
De är ständigt vilsna
i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
11 (C) Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in
i min vila.
12 (D) Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
14 (E) Vi är Kristi vänner[c] om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt[d] ända till slutet. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.[e]
16 Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten? 17 (F) Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen? 18 (G) Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? 19 Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.
En sabbatsvila för Guds folk
4 När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2 Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det[f] inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.[g] Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, 4 för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.[h] 5 Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.[i]
6 (H) Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. 7 Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.[j] 8 (I) För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.
9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. 10 (J) Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 11 Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation