Revised Common Lectionary (Complementary)
Herren besöker Abraham
18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. 2 (A) Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden 3 och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter[a] och vila er under trädet. 5 Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”
6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl![b] Knåda det och baka brödkakor.” 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
9 Sedan frågade de honom: ”Var är din hustru Sara?” Han svarade: ”Där inne i tältet.” 10 (B) Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.[c]
Herrens krav på rättfärdighet
15 (A) En psalm av David.
Herre, vem får vara i ditt tält?
Vem får bo på ditt heliga berg?
2 (B) Den som lever rent
och handlar rätt
och talar sanning av hjärtat –
3 (C) den som inte förtalar
med sin tunga,
som inte gör sin nästa illa
och inte drar skam över
sin granne,
4 (D) den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som
vördar Herren,
som inte bryter sin ed
även om det smärtar,
5 (E) som inte ockrar med sina pengar
eller tar mutor mot den oskyldige.
Den som handlar så
ska aldrig någonsin vackla.
15 (A) Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, 16 (B) för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. 17 (C) Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.
18 (D) Och han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 (E) Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 (F) och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
21 (G) Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, 22 (H) också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp. Han vill föra fram er heliga, fläckfria och oantastliga inför honom, 23 (I) om ni verkligen står fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
Apostelns tjänst
24 (J) Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för er, och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. 25 (K) Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika[a] Guds ord, 26 (L) den hemlighet som varit dold genom tider och generationer men nu har uppenbarats för hans heliga. 27 (M) Gud ville visa dem vilken rik härlighet denna hemlighet är bland hedningarna: Kristus i er, härlighetens hopp.
28 (N) Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig[b] i Kristus.
Jesus hos Marta och Maria
38 (A) Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem[a]. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var upptagen med alla förberedelser[b], och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. 42 (B) Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation