Revised Common Lectionary (Complementary)

Syndabekännelse och förlåtelse

32 ^(A) En vishetspsalm^[a] av David.

²⁸ Ahimaas ropade till kungen: ”Allt är väl^[a]!” Därefter böjde han sig ner till marken på sitt ansikte inför kungen och sade: ”Lovad är Herren din Gud som har utlämnat männen som lyfte sin hand mot min herre kungen!” ²⁹ Då frågade kungen: ”Är allt väl med min pojke Absalom?” Ahimaas svarade: ”Jag såg att det var stor förvirring när Joab sände i väg kungens andre tjänare och mig, din tjänare, men jag vet inte vad det gällde.” ³⁰ Kungen sade: ”Gå åt sidan och stå kvar här.” Då gick han åt sidan och väntade.

³¹ Just då kom nubiern, och han sade: ”Min herre och kung, ta emot ett glädjebud! Herren har i dag dömt dig fri från alla som reste sig mot dig.” ³² Kungen frågade nubiern: ”Är allt väl med min pojke Absalom?” Nubiern svarade: ”Som det gick med den pojken, så må det gå med min herre kungens fiender och med alla som reser sig mot dig för att skada dig.”

^33 (A) Då blev kungen djupt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Medan han gick ropade han: ”Min son Absalom! Min son, min son Absalom! Om jag bara fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!”

Joabs strafftal till David

19 Man berättade för Joab: ”Se, kungen gråter och sörjer över Absalom.” ² Och segern blev till sorg den dagen för allt folket, när de den dagen hörde hur kungen sörjde över sin son. ³ Folket smög sig in i staden den dagen så som folk gör när de skäms över att ha flytt i en strid. ^4 (B) Men kungen hade dolt sitt ansikte och klagade med hög röst: ”Min son Absalom! Absalom, min son, min son!”

⁵ Då gick Joab in i huset till kungen och sade: ”I dag har du förödmjukat alla dina tjänare, de som i dag har räddat ditt liv och dina söners och döttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv. ⁶ Du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig! Du har visat i dag att dina befälhavare och tjänare inget betyder för dig. För i dag förstår jag att om Absalom varit vid liv men vi andra döda, skulle du ha varit nöjd. ⁷ Res dig nu och gå ut och tala vänligt till dina tjänare. För jag svär vid Herren att om du inte gör det, så kommer inte en enda att stanna kvar hos dig över natten. Och det skulle vara mycket värre för dig än allt det onda som drabbat dig från din ungdom ända till nu.”

^8 (C) Då reste sig kungen upp och satte sig i porten^[b]. Och det meddelades till alla trupperna: ”Nu sitter kungen i porten.” Då kom alla trupperna och ställde upp sig framför kungen. Men israeliterna hade flytt, var och en till sitt tält.

Jesus förlåter synder

¹⁷ En dag när Jesus undervisade satt där fariseer^[a] och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota.

^18 (A) Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. ¹⁹ Men när de för folkmassans skull inte fann något sätt att komma in med honom, gick de upp på taket och firade ner honom på båren mellan takteglen, mitt framför Jesus. ^20 (B) Jesus såg deras tro och sade: "Min vän^[b], du har fått förlåtelse för dina synder."

²¹ De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?" ²² Men Jesus förstod deras tankar och svarade dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? ²³ Vad är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå? ²⁴ Men för att ni ska veta att Människosonen^[c] har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bår och gå hem!" ²⁵ Genast ställde han sig upp i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud. ²⁶ Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart^[d]!"