Previous Prev Day Next DayNext

Revised Common Lectionary (Complementary)

Daily Bible readings that follow the church liturgical year, with thematically matched Old and New Testament readings.
Duration: 1245 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Psaltaren 32

Syndabekännelse och förlåtelse

32 (A) En vishetspsalm[a] av David.

Salig är den som fått
        sitt brott förlåtet,
    sin synd övertäckt!
Salig är den som Herren inte
        tillräknar synd
    och som i sin ande är utan svek.

(B) Så länge jag teg
        förtvinade mina ben
    och jag stönade dagen lång.
(C) Dag och natt var din hand
        tung över mig,
    min kraft rann bort
        som i sommarens torka.[b] Sela

(D) Då erkände jag min synd för dig
        och dolde inte min skuld.
    Jag sade: "Jag vill bekänna
        mina brott för Herren" –
    då förlät du mig min syndaskuld.
        Sela

(E) Därför ska alla trogna be till dig
        medan du går att finna.
    Om väldiga vattenfloder kommer
        ska de inte nå dem.
(F) Du är mitt beskydd,
        du bevarar mig från nöd,
    du omger mig
        med frälsningens jubel. Sela

(G) Jag vill lära dig och undervisa dig
        om den väg du ska vandra,
    jag vill ge dig råd
        och låta mitt öga vaka över dig.
(H) Var inte som en häst eller mula
        som saknar förstånd,
    som måste tämjas
        med töm och betsel
            om de ska komma till dig.

10 (I) Den gudlöse har många plågor,
    men den som litar på Herren
        omger han med nåd.
11 (J) Gläd er i Herren och fröjda er,
        ni rättfärdiga,
    jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!

2 Samuelsboken 13:23-39

Absalom dödar Amnon

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning[a] i Baal-Hasor[b], som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. 24 (A) Absalom gick till kungen och sade: ”Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?” 25 Men kungen svarade Absalom: ”Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig.” Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: ”Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?” Kungen frågade honom: ”Varför skulle han följa med dig?” 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

28 Och Absalom befallde sina tjänare: ”Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra.” 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: ”Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död.” 34 Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: ”Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade.” 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj[c], Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.

Jakobs brev 4:1-7

Varning för begär

(A) Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas[a] men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. (B) Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.

(C) Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. (D) Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger[b]: "Svartsjukt[c] längtar Anden[d] som han låtit bo i oss?" (E) Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[e]

(F) Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation