Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁷ En tid därefter blev kvinnans son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. ^18 (A) Då sade hon till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?” ¹⁹ Men han sade till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. ²⁰ Och han ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?” ^21 (B) Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom.”

²² Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. ^23 (C) Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ”Se, din son lever.” ²⁴ Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.”

Tacksamhet för räddning

30 En psalm, en sång för tempelinvigningen^[a]. Av David.

Inte av mänskligt ursprung

^11 (A) Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor. ^12 (B) Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.

^13 (C) Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den. ^14 (D) Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar^[a].

^15 (E) Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd ^16 (F) beslöt att uppenbara sin Son i mig^[b], för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. ¹⁷ Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien^[c] och återvände sedan till Damaskus.

^18 (G) Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas^[d], och jag stannade hos honom i femton dagar. ^19 (H) Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror^[e]. ^20 (I) Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte. ^21 (J) Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område^[f]. ²² Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, ^23 (K) de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota." ²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Jesus uppväcker en änkas son

¹¹ Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. ^12 (A) Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.

¹³ När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." ¹⁴ Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" ¹⁵ Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.

^16 (B) Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." ¹⁷ Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.