Revised Common Lectionary (Complementary)
Morgonbön under förföljelse
5 För körledaren, till flöjt. En psalm av David.
2 Hör mina ord, Herre,
tänk på mina suckar[a]!
3 Lyssna när jag ropar,
min kung och min Gud!
Till dig går min bön.
4 (A) Herre, om morgonen
hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig
till dig och väntar.
5 (B) Du är inte en Gud
som älskar ondska,
den som är ond
får inte bo hos dig.
6 De övermodiga består inte
inför dina ögon,
du hatar alla förbrytare.
7 (C) Du förgör dem som ljuger,
Herren avskyr den som är
blodtörstig och falsk.
8 Men genom din stora nåd
får jag gå in i ditt hus,
jag får tillbe i vördnad för dig,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 (D) Herre, led mig i din rättfärdighet
för mina förföljares skull,
jämna din väg för mig.
10 (E) Det finns ingen sanning
i deras mun.
Deras inre är fördärv,
deras strupe är en öppen grav
och sin tunga gör de hal.
11 (F) Döm dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall!
Driv bort dem
för deras många brott,
eftersom de gör uppror mot dig.
Nehemjas bön
1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.
Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året[a], när jag var i Susas borg[b], 2 att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna, de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem. 3 (A) De sade till mig: ”De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nedriven och portarna är nerbrända.”
4 När jag hörde det satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himlens Gud. 5 (B) Jag sade: ”O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. 6 Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi Israels barn har begått mot dig.
Även jag och min faders hus har syndat. 7 Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.
8 (C) Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose[c] när du sade: Om ni är trolösa ska jag skingra er bland folken. 9 (D) Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att låta mitt namn bo där. 10 De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. 11 O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare ha framgång idag och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.” Jag var då munskänk[d] hos kungen.
Petrus botar en förlamad man
3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen.[a] 2 (A) Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten[b] för att tigga av dem som gick in i templet. 3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.
4 Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" 7 Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. 8 Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. 9 Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, 10 och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation