Revised Common Lectionary (Complementary)

Guds stora omsorg

30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. ”Ge mig barn, annars dör jag!”, vädjade hon till Jakob. ² Då blev Jakob arg och sa: ”Jag är väl inte Gud? Det är han som hindrat dig från att få barn.” ³ Då sa Rakel till honom: ”Ligg med min slavinna Bilha, så får hon föda barn åt mig^[a].” ⁴ Hon gav honom alltså sin slavinna Bilha till bihustru^[b]. Han låg med henne, ⁵ och hon blev med barn och födde honom en son. ⁶ Rakel sa: ”Gud har gett mig rättvisa, han har hört min bön och gett mig en son.” Hon gav därför honom namnet Dan.^{[c] 7} Rakels slavinna blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son. ⁸ Rakel sa: ”Jag har stridit Guds strider med min syster, och jag har vunnit.” Så gav hon pojken namnet Naftali.^[d]

⁹ När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin slavinna Silpa till Jakob som bihustru, ¹⁰ och snart födde också Silpa honom en son. ¹¹ Lea sa: ”Till lycka!” och gav honom namnet Gad.^{[e] 12} Sedan födde Silpa honom ytterligare en son, ¹³ och Lea sa: ”Jag är lycklig! De andra kvinnorna kommer att prisa mig lycklig.” Och hon gav pojken namnet Asher.^[f]

¹⁴ En dag under veteskörden när Ruben var ute på fälten fann han några kärleksäpplen^[g] som han tog med sig hem till sin mor Lea. Rakel bad då henne: ”Ge mig några av din sons kärleksäpplen!” ¹⁵ Men Lea svarade: ”Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons kärleksäpplen också!”

Rakel sa: ”Han får ligga med dig i natt i utbyte mot kärleksäpplena.” ¹⁶ När Jakob kom hem från fälten den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. ”Du måste komma till mig”, sa hon. ”Jag har nämligen gett min sons kärleksäpplen som betalning för dig.” Då låg han med henne den natten. ¹⁷ Och Gud svarade på Leas böner. Hon blev med barn igen och födde sin femte son åt Jakob. ¹⁸ Hon sa: ”Gud har belönat mig för att jag har gett min slavinna till min man.” Så gav hon honom namnet Isaskar.^{[h] 19} Sedan blev hon med barn igen och födde en sjätte son åt Jakob. ²⁰ Då sa hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu kommer min man att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.” Och hon gav pojken namnet Sebulon.^{[i] 21} Senare födde hon också en dotter som hon gav namnet Dina.

²² Då kom Gud ihåg Rakel och hörde hennes böner och gjorde henne fruktsam. ²³ Hon blev med barn och födde en son. ”Gud har tagit bort min skam”, sa hon. ²⁴ Hon gav sonen namnet Josef^[j], för hon sa: ”Må Herren ge mig ytterligare en son.”

Den härlighet som väntar Guds barn

¹⁸ Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här i denna tid inte betyder någonting jämfört med den härlighet som en dag ska uppenbaras för oss. ¹⁹ Hela skapelsen väntar med spänning på att få se Guds barn uppenbaras. ²⁰ Allt skapat har ju hamnat i ett tillstånd av tomhet, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till tomheten, dock i hopp ²¹ om att skapelsen en dag ska befrias från förgänglighetens slaveri och få del av Guds barns härliga frihet.

²² Vi vet att hela skapelsen våndas som en kvinna när hon ska föda barn. ²³ Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska ge oss sina barns rättigheter och befria vår kropp. ²⁴ Vi är räddade i hoppet, men ett hopp som man redan ser uppfyllt är inget hopp, för vem hoppas på något som redan har hänt? ²⁵ Men om vi hoppas på något vi ännu inte ser, väntar vi uthålligt.

²⁶ Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men Anden vädjar för oss med outtalade ord. ²⁷ Och han, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

²⁸ Vi vet att Gud i allting verkar för något gott för dem som älskar honom och som han har kallat enligt sin plan. ²⁹ Dem som Gud har utvalt har han också bestämt till att bli lika hans Son, så att han skulle bli den förstfödde bland många bröder. ³⁰ Dem som han i förväg har bestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga har han också gett del av härligheten.