Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
En sorgesång
5 (A) Hör dessa ord som jag tar upp som en sorgesång över er, ni av Israels hus:
2 ”Fallen är hon och reser inte sig mer,
jungfrun Israel!
Hon ligger övergiven på sin mark.
Ingen finns
som hjälper henne upp.”
3 För så säger Herren Gud:
Den stad där tusen brukade dra ut
ska ha hundra kvar,
och den där hundra brukade dra ut
ska ha tio kvar för Israels hus.
Kallelse till omvändelse
4 (B) Så säger Herren till Israels hus:
Sök mig så ska ni leva.
5 (C) Men sök inte Betel,
gå inte till Gilgal
och dra inte bort till Beer-Sheba[a],
för Gilgal ska föras bort
i fångenskap
och av Betel ska inget bli kvar.
6 (D) Sök Herren så ska ni leva.
Annars ska han drabba Josefs hus[b]
likt en eld som förtär,
och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.
7 (E) Ni förvandlar rätten till malört
och slår rättfärdigheten
till marken.
8 (F) Han som har gjort
Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar
det djupa mörkret[c] till morgon
och gör dagen mörk
som natten,
han som kallar på havets vatten
och öser ut det över jorden –
Herren är hans namn.
9 Han låter fördärv blixtra över
starka fästen[d],
fördärv drabba befästa borgar.
Paulus fängslas
27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 (A) och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet[a] och orenat denna heliga plats!" 29 (B) De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor[b]. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 (C) Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen[c]. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 (D) för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen[d] ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation