Revised Common Lectionary (Complementary)
6 (A) Jag lät er gå med tomma magar[a]
i alla era städer
och lät er sakna bröd
på alla era orter.
Ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
7 (B) Jag höll tillbaka regnet för er,
när det ännu var tre månader kvar
till skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
En åker fick regn,
den som inte fick regn
torkade bort.
8 (C) Två, tre städer stapplade
till samma stad
för att få vatten att dricka,
men kunde inte släcka sin törst.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig,
säger Herren.
9 (D) Jag slog er med sot och rost[b].
Era många trädgårdar, vingårdar,
fikonträd och olivträd
åt gräshopporna upp.
Och ändå har ni inte vänt om
till mig, säger Herren.
10 (E) Jag sände pest bland er
som i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd
och lät era hästar tas som byte.
Stanken av era fallna skaror
lät jag stiga upp i er näsa.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig, säger Herren.
11 (F) Jag lät ödeläggelse drabba er,
som när Gud ödelade
Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand,
ryckt ur elden.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig, säger Herren.
12 (G) Därför ska jag göra så
med dig, Israel,
och eftersom jag ska göra så
med dig,
så bered dig att möta din Gud, Israel.
13 (H) För se, han som formar bergen
och skapar vinden[c]
och förkunnar sina tankar
för människan,
han som gör gryningen till mörker
och går fram över jordens höjder –
Herren Gud Sebaot
är hans namn.
Johannes Döparens födelse
57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 (A) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
Sakarias lovsång
67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
68 (B) "Välsignad är Herren, Israels Gud,
som har besökt
och återlöst sitt folk!
69 (C) Han har rest för oss
frälsningens horn[a]
i sin tjänare Davids hus,
70 (D) så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeters mun:
71 (E) frälsning från våra fiender
och från alla som hatar oss.
72 (F) Han har visat barmhärtighet
mot våra fäder
och tänkt på sitt heliga förbund,
73 (G) den ed han gav
vår fader Abraham:
74 att vi, frälsta från våra fienders hand,
skulle få tjäna honom
utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet
inför honom alla våra dagar.
76 (H) Och du, barn, ska kallas
den Högstes profet,
för du ska gå före Herren
och bana väg för honom.
77 (I) Du ska ge hans folk kunskap
om frälsningen,
med förlåtelse för deras synder
78 (J) genom vår Guds
barmhärtiga kärlek.
Så ska en soluppgång
från höjden besöka oss,
79 (K) för att lysa över dem
som sitter i mörker
och dödsskugga
och styra våra fötter
in på fridens väg."
80 (L) Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken[b] fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation