Revised Common Lectionary (Complementary)
Herrens storhet och godhet
145 [a][b]En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig,
min Gud och kung,
och lova ditt namn
för alltid och för evigt.
2 Jag vill lova dig varje dag
och prisa ditt namn
för alltid och för evigt.
3 [c]Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är ofattbar.
4 [d]Släkte efter släkte prisar dina verk
och förkunnar dina väldiga
gärningar.
5 [e]Ditt majestäts härlighet och ära
och dina underbara verk
vill jag begrunda.
6 Dina väldiga gärningars makt
ska man tala om,
och din storhet ska jag förkunna.
7 Man ska ropa ut ryktet
om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 [f]Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
3 Hans hjältars sköldar
har färgats röda,
kämparna går klädda
i scharlakan.[a]
Vagnarna gnistrar av stålglans[b]
den dag han gör sig redo,
det svingas med spjut av cypress[c].
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
de far i väg som blixtar.
5 Han kommer ihåg
sina väldiga kämpar.
De snubblar där de rusar fram,
de skyndar mot stadens murar
och skyddstaken[d] görs redo.
6 Flodernas portar öppnas[e],
och palatset[f] faller ihop.
7 Det är bestämt:
Hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor
ska sucka som duvor
och slå sig över hjärtat.
8 Nineve var sedan gammalt
som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
”Stanna! Stanna!”
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 (A) Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 (B) Var är nu lejonens[g] kula,
platsen där de unga lejonen
åt sitt byte,
där lejonet och lejonhonan
och lejonungen gick omkring
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
tills ungarna fick nog,
dödade för sina lejonhonor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med rivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska låta dina vagnar[h]
gå upp i rök,
och dina unga lejon
ska förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt rövade gods
från jorden,
och röster av dina sändebud
ska inte mer höras.
5 (A) Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni ska förstå att vi består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte ska göra något ont – inte för att vi ska visa oss bestå provet, utan för att ni ska göra det som är gott.
Sedan får det gärna se ut som om vi inte klarade provet. 8 Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen. 9 (B) Vi är glada när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni ska nå allt större mognad. 10 (C) Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation