Revised Common Lectionary (Complementary)
6 (A) Så säger Herren, Israels Kung,
och hans Återlösare,
Herren Sebaot:
Jag är den förste, och jag är den siste.
Utom mig finns ingen Gud.
7 (B) Vem är som jag?
Låt honom berätta och lägga fram
för mig vad som har hänt
sedan jag insatte folket för evigt,
och berätta vad som ska komma
i framtiden.
8 (C) Var inte rädda eller förskräckta.
Har jag inte låtit er höra om det
och förkunnat det
för länge sedan?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, det finns ingen annan klippa,
jag vet ingen.
11 (A) Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet,
13 (B) för din nåd över mig är stor,
du räddar min själ
ur dödsrikets djup.
14 (C) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
en flock av våldsmän
vill ta mitt liv.
De har inte dig för ögonen.
15 (D) Men du, Herre,
är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede
och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig.
Ge din makt till din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
låt dem som hatar mig se det
och skämmas,
för du, Herre, hjälper
och tröstar mig.
12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. 13 (A) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
14 (B) Alla som drivs[a] av Guds Ande är Guds barn. 15 (C) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets[b] Ande, och i honom ropar vi: "Abba[c]! Far!" 16 (D) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 (E) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.
Hoppet om härligheten
18 (F) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. 19 (G) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.[d] 20 (H) Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 (I) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet[e].
22 Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas[f]. 23 (J) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt[g] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 24 (K) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? 25 (L) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
Liknelsen om ogräset
24 Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26 När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.
27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? 28 Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. 30 (A) Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada."
Jesus förklarar liknelsen om ogräset
36 Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." 37 Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 (A) Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 (B) Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42 (C) och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43 (D) Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation