Revised Common Lectionary (Complementary)
Marias lovsång
46 Då sade Maria:
"Min själ prisar Herren,
47 och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.
48 Ty han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.
49 Stora ting har den Mäktige
gjort med mig
och heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet varar
från släkte till släkte
över dem som fruktar honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.
Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
52 Härskare har han störtat
från deras troner,
och ringa män har han upphöjt.
53 Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
54 Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att visa
sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans barn,
till evig tid,
efter sitt löfte till våra fäder."
Hannas lovsång
2 Hanna bad och sade:
"Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,
mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vidöppen mot mina fiender,
ty jag gläder mig i din frälsning.
2 Ingen är helig som Herren,
ty ingen finns utom dig.
Ingen klippa är som vår Gud.
3 Tala inte så högmodigt,
låt inte fräcka ord komma från er mun.
Ty Herren är en Gud som vet allt,
och hos honom vägs gärningarna.
4 Hjältarnas bågar är sönderbrutna,
men de stapplande rustar sig med kraft.
5 De mätta måste tjäna för bröd,
men de hungriga hungrar inte mer.
Den ofruktsamma föder sju barn,
men den som fick många söner tynar bort.
6 Herren dödar och gör levande,
han för ner i dödsriket och upp därifrån.
7 Herren gör fattig och han gör rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8 Han reser den ringe upp ur stoftet,
ur dyn lyfter han upp den fattige
för att sätta honom bland furstar.
Ja, han låter honom ärva härlighetens tron.
Ty jordens grundpelare är Herrens,
och på dem har han byggt världen.
9 Sina frommas fötter bevarar han,
men de ogudaktiga tystas i mörkret,
ty av egen kraft är ingen stark.
10 De som strider mot Herren blir krossade,
mot dem dundrar han i himlen.
Herren dömer jordens ändar
och ger makt åt sin konung.
Han upphöjer sin smordes horn."
Jesu intåg i Jerusalem
11 När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2 och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. 3 Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."[a] 4 De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. 5 Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?" 6 Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. 7 De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. 8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. 9 Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna![b] Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[c] 10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!" 11 Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln