Revised Common Lectionary (Complementary)
Marias lovsång
46 Då sade Maria:
"Min själ prisar Herren,
47 och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.
48 Ty han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.
49 Stora ting har den Mäktige
gjort med mig
och heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet varar
från släkte till släkte
över dem som fruktar honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.
Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
52 Härskare har han störtat
från deras troner,
och ringa män har han upphöjt.
53 Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
54 Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att visa
sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans barn,
till evig tid,
efter sitt löfte till våra fäder."
19 De steg alla upp tidigt följande morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana kände[a] sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son, när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel,[b] ty hon sade: "Av Herren har jag begärt honom."
Hanna överlämnar Samuel åt Herren
21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag vill vänta tills pojken har blivit avvand. Då skall jag ta honom med mig och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid." 23 Hennes man Elkana sade till henne: "Gör vad du finner bäst. Stanna tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son, tills hon hade avvant honom.
24 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel. Hon förde honom in i Herrens hus i Silo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: "Hör på mig, min herre, så sant du lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag begärde. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever skall han tillhöra Herren."
Och de tillbad Herren där.
Det nya förbundets överstepräst
8 Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet[a] som Herren själv har rest och inte någon människa. 3 En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram. 4 Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver. 5 De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.[b]
6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet[c] hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.[d] 8 Men Gud förebrår dem när han säger:
Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus,[e]
9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag
jag tog dem vid handen och förde dem ut ur
Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar
i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem,
säger Herren.
10 Detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen
och skriva dem i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
11 Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman,
ingen sin broder och säga: Lär känna Herren.
Ty alla skall känna mig, från den minste bland dem
till den störste.
12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar,
och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln