Revised Common Lectionary (Complementary)
Koresh som Guds verktyg
45 Så säger Herren till sin smorde,
till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand
för att slå ner folken inför honom,
lossa bältet från kungars höfter
och öppna dörrar för honom,
så att inga portar mer är stängda:
2 Själv skall jag gå framför dig,
höjderna[a] skall jag jämna ut.
Kopparportarna skall jag spränga
och järnbommarna skall jag bryta sönder.
3 Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret
och hemliga rikedomar,
för att du skall inse att jag är Herren,
som kallar dig vid ditt namn,
jag, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israels skull, min utvalde,
kallade jag dig vid namn.
Jag gav dig ett ärenamn,
fastän du inte kände mig.
5 Jag är Herren
och det finns ingen annan.
Utom mig finns ingen Gud.
Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig,
6 för att man skulle förstå
både i öster och väster
att det inte finns någon utom mig.
Jag är Herren och det finns ingen annan.
7 Jag danar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.
Psalm 96
Hela jordens Konung
1 Sjung för Herren en ny sång,
sjung för Herren, hela jorden!
2 Sjung för Herren, lova hans namn,
kungör hans frälsning dag efter dag!
3 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 Ge åt Herren hans namns ära,
bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
9 Tillbed Herren i helig skrud,
bäva inför honom, alla länder!
10 Säg bland folken: " Herren är konung!
Därför står världen fast och vacklar inte.
Han dömer folken med rättvisa."
11 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
må havet brusa och allt som fyller det.
12 Må marken glädja sig och allt som är därpå.
Jubla skall alla skogens träd
13 inför Herren, ty han kommer,
ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
Hälsning
1 Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.
Apostelns tack och bön
2 Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, 3 ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus. 4 Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud. 5 Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er. 6 Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. 7 Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja. 8 Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något. 9 Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden 10 och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
Skatt till kejsaren
15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. 16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna,[a] som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg[b] och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" 18 Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? 19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln