Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 144
Bön om räddning och välsignelse
1 Av David.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lärde mina armar att kriga,
mina händer att strida,
2 min nåds Gud och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
han som lägger mitt folk under mig.
3 Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
en människoson, att du tänker på honom?
4 En människa är som en vindfläkt,
hennes dagar som en försvinnande skugga.
5 Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen, så att de ryker.
6 Låt blixtar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7 Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de stora vattnen,
ur främlingarnas hand.
8 Deras mun talar lögn
och deras högra hand är en falskhetens hand.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 du som ger seger åt kungarna,
du som befriar din tjänare David
från det onda svärdet.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.
Deras mun talar lögn
och deras högra hand är en falskhetens hand.
12 När våra söner står i sin ungdom
som högväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare,
uthuggna för palats,
13 när våra lador är fyllda
med förråd på förråd
och våra får förökar sig tusenfalt,
ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
14 när våra oxar går med full last,
när ingen rämna har brutits i muren
och ingen tvingas dra ut som fånge,
när inget klagorop hörs på våra gator -
15 saligt är det folk som har det så,
ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.
Vännerna
5 Vem är hon som kommer hit upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet väckte jag dig.
Det var där som din moder födde dig,
hon som gav dig livet födde dig där.
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm.
Ty kärleken är stark som döden,
dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket.
Dess glöd är som eldsglöd,
en Herrens låga.
7 De största vatten
kan ej släcka kärleken,
strömmar kan ej dränka den.
Om någon ville ge alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
skulle han ändå bli försmådd.
Brudens bröder
8 Vi har en syster, helt ung,
som ännu inte har någon barm.
Vad skall vi göra för vår syster,
den dag då man vill vinna henne?
9 Är hon en mur bygger vi på den
ett krön av silver,
men är hon en dörr,
bommar vi för den med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och min barm är som torn.
Så blev jag i hans ögon
lik en som finner frid.
11 En vingård ägde Salomo
i Baal-Hamon.
Den vingården lämnade han åt väktare.
Tusen siklar silver får man betala för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig,
tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 Du som håller till i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 Skynda min vän!
Var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. 47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?[a] Den här mannen gör många tecken. 48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk." 49 En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50 Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?" 51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket. 52 Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn. 53 Från den dagen överlade de om att döda honom. 54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim.[b] Där var han tillsammans med sina lärjungar.
55 Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.[c] 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln