Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 145[a]
Herrens storhet, godhet och rättfärdighet
1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig
och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
6 Om dina väldiga gärningars makt skall man tala,
och din storhet skall jag förkunna.
7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 Nådig och barmhärtig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
3 Hans hjältars sköldar har färgats röda,
krigsmännen går klädda i scharlakan.
Vagnarna gnistrar av stålglans,
den dag han gör sig redo,
och man svingar sina spjut av cypress.
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
som blixtar far de i väg.
5 Han kommer ihåg sina väldiga kämpar.
De stapplar där de rusar fram.
De skyndar mot stadens murar
och skyddstaken görs redo.
6 Flodernas portar öppnas,
och palatset faller ihop.
7 Det är bestämt: Hon skall kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor skall sucka som duvor
och slå sig för bröstet.
8 Nineve var sedan gammalt som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
"Stanna! Stanna!"
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 Var är nu lejonens kula,
den plats där de unga lejonen åt sitt byte,
där lejonet och lejoninnan
och lejonungen strövade omkring,
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken tills ungarna fick nog,
dödade åt sina lejoninnor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med sönderrivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag skall låta dina vagnar gå upp i rök,
och dina unga lejon skall förtäras av svärd.
Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden,
och röster av dina sändebud skall inte mer höras.
5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet. 8 Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. 9 Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad. 10 Därför skriver jag detta när jag är borta från er, för att jag inte när jag är hos er skall behöva gå strängt fram i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln