Revised Common Lectionary (Complementary)
He
33 Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
så vill jag akta på den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd
så att jag tar vara på din undervisning
och håller fast vid den av allt mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
ty jag gläder mig åt den.
36 Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd
och inte till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon
så att de inte ser efter förgängliga ting,
håll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll vad du har sagt till din tjänare
så att han fruktar dig.
39 Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar,
ty dina domslut är goda.
40 Jag längtar efter dina befallningar,
håll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Jerusalem liknas vid en kokande gryta
24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden.[a] Han sade: 2 "Du människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, ty kungen i Babel har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. 3 Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren, Herren:
Sätt på grytan, ja, sätt på den
och häll vatten i den.
4 Lägg köttstyckena i den,
alla slags utvalda bitar, lår och bog,
och fyll den med utsökta ben.
5 Du skall ta det bästa av hjorden.
Lägg så ved under grytan för att koka benen.
Låt den koka starkt,
så att även benen blir kokta.
6 Därför säger Herren, Herren:
Ve över blodstaden,
den rostiga grytan,
som inte kunnat befrias från rost!
Tag bort ur den köttstycke efter köttstycke
utan att kasta lott om ordningen.
7 Ty hennes blod är ännu kvar därinne.
På den kala klippan lät hon det rinna ner.
Hon göt inte ut det på marken
så att mullen har kunnat dölja det.
8 För att vreden skulle ha sin gång
och hämnd utkrävas,
lät jag det blod hon utgöt
komma på kala klippan,
där det inte kunde döljas.
9 Så säger Herren, Herren:
Ve över blodstaden!
Jag skall lägga mer bränsle under den.
10 Ja, lägg på mer ved,
tänd upp eld,
låt köttet kokas väl,
låt spadet koka in
och benen bli förbrända.
11 Sätt sedan grytan tom på den glödande kolen
till dess den blir så upphettad
att kopparn glödgas
och orenheten smälts bort ur den
och ärgen försvinner.
12 Den har vållat mig mycket arbete
men ändå har den myckna rosten inte gått bort.
In i elden med rosten!
13 Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren, hur jag än försökte rena dig, skall du nu inte mer bli fri från din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig. 14 Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag skall göra det! Jag skall inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt sätt att leva och efter dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, Herren."
Inför apostelns besök i Korint
11 Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är. 12 Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. 13 På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, bortsett från att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 Se, det är nu tredje gången jag är beredd att komma till er,[a] och jag skall inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. 15 Jag för min del vill med glädje offra det jag har och själv låta mig offras för er skull. Skall jag då bli mindre älskad därför att jag älskar er så högt? 16 Låt vara att jag inte har betungat er, men slug som jag är, har jag fångat er med list. 17 Har jag då bedragit er med hjälp av någon av dem som jag sände till er? 18 Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus bedragit er? Har vi inte handlat i samma anda, har vi inte gått i samma fotspår?
19 Hela tiden har ni menat att det är inför er vi försvarar oss. Nej, det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt sker till er uppbyggelse, mina älskade. 20 Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller, högmod och oordning. 21 Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln