Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 26
Förtröstan på Herren
1 Av David.
Skaffa mig rätt, Herre,
ty jag är oskyldig,
jag förtröstar på Herren utan att vackla.
2 Utforska mig, Herre, och pröva mig,
rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
3 Ty din nåd är inför mina ögon,
jag vandrar i din sanning.
4 Jag sitter ej hos lögnare
och umgås ej med hycklare.
5 Jag hatar de ondas församling,
hos de ogudaktiga sitter jag inte.
6 Jag tvår mina händer i oskuld,
jag vill vandra kring ditt altare, Herre,
7 för att höja min röst till tacksägelse
och förkunna alla dina under.
8 Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
Folket måste straffas utan förbarmande
15 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå. 2 Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till. 3 Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem. 4 Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,
ja, vem kan ha medlidande med dig?
Vem vill ta en omväg för att fråga
hur det står till med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag räckt ut min hand emot dig
för att förgöra dig.
Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
jag förgjorde mitt folk,
men de vände inte om från sina vägar.
8 Deras änkor blev inför mig
fler än sandkornen i havet.
Över mödrarna till deras unga män
lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
9 Den som hade fött sju söner
svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,
hon måste blygas och skämmas.
De som är kvar av dem
skall jag överlämna åt deras fienders svärd,
säger Herren.
7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. 8 Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. 9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln