Revised Common Lectionary (Complementary)

² Han sade:
    Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
³ Herre, mitt bergfäste,
    min borg och min räddare,
min Gud, min tillflykts klippa,
    min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

²¹ Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet lönade han mig.
²² Ty jag höll mig på Herrens vägar,
    jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
²³ Alla hans domslut hade jag för ögonen,
hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.
²⁴ Jag var fullkomlig inför honom
    och tog mig till vara för synd.
²⁵ Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet inför hans ögon.

²⁶ Mot den trogne visar du dig trofast,
mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
²⁷ Mot den rene visar du dig ren,
    men mot den falske visar du dig vrång.
²⁸ Ty du frälsar ett betryckt folk,
    men stolta ögon ödmjukar du.
²⁹ Du låter min lampa brinna klart.
    Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
³⁰ Med dig kan jag slå ner fiendehärar,
med min Gud stormar jag murar.

³¹ Guds väg är fullkomlig,
    Herrens tal är rent.
Han är en sköld för alla som flyr till honom.

³² Ty vem är Gud förutom Herren,
    vem är en klippa utom vår Gud?

¹⁹ Herren såg detta och förkastade dem,
eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.
²⁰ Han sade: "Jag vill dölja mitt ansikte för dem,
jag vill se vilket slut de får.
    Ty de är ett förvänt släkte,
barn utan trohet.

²⁸ Ty ett rådlöst folk är de,
    och förstånd finns ej i dem.
²⁹ Vore de visa skulle de inse detta,
    de skulle förstå vilket slut de måste få.
³⁰ Hur kunde en enda jaga tusen framför sig,
två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem,
om ej Herren hade utlämnat dem?
³¹ Ty de andras klippa är ej som vår Klippa,
det kan våra fiender döma om.
³² Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock,
och från Gomorras fält.
    Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är beska.
³³ Deras vin är ormars etter,
    kobrors grymma gift.

³⁴ Sådant ligger förvarat hos mig,
    förseglat i mina förrådshus.
³⁵ Min är hämnden och vedergällningen,
sparad till den tid då deras fot skall vackla.
Ty nära är deras olyckas dag,
    det som väntar dem kommer med hast.

³⁶ Ty Herren skall ta sig an sitt folks sak,
och förbarma sig över sina tjänare,
    när han ser att deras kraft är borta
och att ingen finns kvar, varken slav eller fri.
³⁷ Då skall han fråga: Var är deras gudar,
klippan de tog sin tillflykt till,
³⁸ de som åt deras slaktoffers fett
    och drack deras drickoffers vin?
Må de stå upp och hjälpa er,
    må de vara ert beskydd.

³⁹ Se nu, jag, jag är Gud,
    det finns ingen Gud vid sidan av mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag slår och jag helar.
Ingen kan rädda ur min hand.