Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 138
Tacksägelse för Herrens utlovade hjälp
1 Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
2 Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
ty du har gjort ditt ord stort,
utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.
3 När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet, min själ fick kraft.
4 Herre, alla jordens kungar skall tacka dig,
när de får höra orden från din mun.
5 De skall sjunga om Herrens vägar,
ty Herrens härlighet är stor.
6 Herren är upphöjd, men han ser till den ringe,
han känner den högmodige fjärran ifrån.
7 Om än min väg går genom nöd,
håller du mig vid liv.
Mot mina fienders vrede räcker du ut din hand.
Din högra hand frälsar mig.
8 Herren skall fullborda sitt verk för mig.
Herre, din nåd varar i evighet.
Överge inte dina händers verk!
15 Så säger Herren, Herren: På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.
18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så skall det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren, Herren."
12 Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med somliga av dem som rekommenderar sig själva. När de mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, förstår de ingenting. 13 Vi för vår del går inte till överdrift när vi berömmer oss, utan vi håller oss inom gränsen för det område som Gud har mätt ut åt oss, att vi skulle nå fram även till er. 14 Vi går inte för långt i vårt beröm, vilket vi hade gjort om vi aldrig nått fram till er. Vi har ju kommit ända fram till er med Kristi evangelium. 15 Vi vill inte berömma oss omåttligt av andras arbete. Men när er tro växer till, hoppas vi att vårt arbetsfält hos er skall utvidgas kraftigt. 16 Då kan vi predika evangelium i trakter bortom ert område och behöver inte berömma oss av det som är uträttat på någon annans område. 17 Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. [a] 18 Det är inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln