Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 18
Kungens tack för räddning och seger
1 För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
2 Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
3 Herre, mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min tillflykts klippa,
min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Till Herren, den högtlovade, ropar jag,
och från mina fiender blir jag räddad.
5 Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror föll över mig.
7 I min nöd åkallade jag Herren,
till min Gud ropade jag.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop till honom nådde hans öron.
8 Då skalv jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade, ty hans vrede var upptänd.
9 Rök steg upp från hans näsa,
förtärande eld från hans mun,
eldsglöd ljungade från honom.
10 Han sänkte himlen och for ner,
mörka moln var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög,
han svävade fram på vindens vingar.
12 Han gjorde mörker till sitt skydd,
till en hydda som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom bröt molnen fram
med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen,
den Högste lät höra sin röst
med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
med blixtar i mängd förvirrade han dem.
16 Vattnens bäddar kom i dagen,
jordens grundvalar blev synliga
för din näpst, Herre,
för din vredes stormvind.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig,
han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han räddade mig från min starke fiende,
från dem som hatade mig,
ty de var starkare än jag.
19 De överföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
24 Kom ihåg att upphöja hans gärningar,
dem som människorna sjunger om,
25 som alla människor ser på,
som de skådar, om än i fjärran.
26 Se, Gud är för hög för vårt förstånd,
hans år är fler än någon kan utrannsaka.
27 Vattnets droppar drar han uppåt,
de strilar som regn ner från dimman.
28 Från skyarna strömmar det
och dryper ner över många människor.
29 Kan någon förstå hur molnen breder ut sig,
förstå dundret från hans hydda?
30 Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig
och döljer havets djup.
31 Ty genom dem dömer han folken,
men ger också mat i överflöd.
32 Han höljer sina händer i blixtarnas ljus
och befaller dem att träffa sitt mål.
33 Hans dunder bär bud om honom,
också boskapen vet vad som är på färde.
14 Lyssna till detta, du Job,
stanna och ge akt på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när marken blir stilla under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv,
fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi skall säga till honom,
för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något.
20 Skall det kungöras för honom att jag vill tala?
Ingen begär väl att bli uppslukad?
21 Men inte kan någon nu se på ljuset,
strålande som det är i skyarna,
sedan vinden har gått fram och renat dem.
22 Från norr kommer en glans av guld,
ett fruktansvärt majestät omger Gud.
23 Den Allsmäktige kan vi ej finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.
Jesus stillar stormen
23 Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom. 24 Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. 25 De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under." 26 Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27 Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln