Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 131
Den ödmjukes förtröstan
1 En vallfartssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn är min själ i mig.
3 Hoppas på Herren, Israel,
från nu och till evig tid!
10 Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. 11 Och Hananja sade inför allt folket: "Så säger Herren: Just så skall jag inom två år ta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från nacken på alla hednafolk och bryta sönder det." Då gick profeten Jeremia sin väg.
12 Men sedan profeten Hananja hade tagit oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det, kom Herrens ord till Jeremia: 13 "Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i dess ställe har du gjort ett ok av järn. 14 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn har jag lagt på alla dessa hednafolks nacke, för att de skall tjäna Nebukadnessar, kungen i Babel, ty honom skall de tjäna. Jag har också givit honom markens djur."
15 Profeten Jeremia sade vidare till profeten Hananja: "Hör på Hananja! Herren har inte sänt dig. Du har fått detta folk att förtrösta på lögn. 16 Därför säger Herren så: Se, jag skall ta bort dig från jordens yta. Under detta år skall du dö, ty du har predikat avfall från Herren." 17 Och profeten Hananja dog samma år, i sjunde månaden.
Människans orättfärdighet och Guds rättfärdighet
3 Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? 2 Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. 3 Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? 4 Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet:För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.[a]
5 Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker? 6 Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen? 7 Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? 8 Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln