Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön och bönesvar i djup nöd
6 (A) För körledaren, med stränginstrument till sheminít.[a] En psalm av David.
2 (B) Herre, straffa mig inte
i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (C) Förbarma dig över mig, Herre,
för jag är kraftlös.
Hela mig, Herre,
för jag är förskräckt
i mitt innersta,
4 (D) min själ är skräckslagen.
Herre, hur länge?
5 (E) Kom tillbaka, Herre,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull!
6 (F) I döden tänker ingen på dig.
Vem tackar dig i dödsriket?
7 (G) Jag är så trött av mitt suckande.
Varje natt fuktar jag min bädd,
jag dränker min säng
med mina tårar.
8 (H) Mina ögon är mörka av sorg,
de har åldrats av alla mina fiender.
9 Bort från mig, alla förbrytare,
för Herren har hört
min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 (I) Alla mina fiender ska skämmas
och bli skräckslagna,
plötsligt ska de vika tillbaka
med skam.
Jeremia kastas i en brunn
38 (A) Shefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son[a], och Jukal, Shelemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket: 2 (B) ”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller svält eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna ska få leva. Han ska vinna sitt liv som ett byte och få leva. 3 (C) För så säger Herren: Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungens här och han ska inta den.”
4 (D) Då sade furstarna till kungen: ”Den här mannen bör dödas. Han gör ju människor modlösa, både soldaterna som är kvar i staden och resten av allt folket, när han talar så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd.” 5 Kung Sidkia svarade: ”Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er.” 6 (E) Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias[b] brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.
7 Nubiern Ebed-Melek[c], en hovman som var i kungens hus medan kungen satt i Benjaminsporten[d], fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. 8 Han lämnade kungens hus och sade till kungen: 9 (F) ”Min herre och kung, dessa män har handlat illa i allt de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där svälter han snart ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” 10 Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: ”Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia innan han dör.”
11 Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren. Där hämtade han trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna under dina armar, mellan dem och repen.” Jeremia gjorde så, 13 (G) och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.
5 (A) Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. 6 (B) Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. 7 (C) Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. 8 Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. 9 (D) Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, 10 (E) inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat.
11 När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. 12 Och när ni kommer in i ett hus[a], så hälsa[b] det. 13 Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. 14 (F) Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. 15 (G) Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden.
Som får bland vargar
16 (H) Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17 (I) Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska[c] er i sina synagogor. 18 (J) Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. 19 (K) Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, 20 och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.
21 (L) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. 22 (M) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 23 Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation