Revised Common Lectionary (Complementary)

Psalm 141

Bön om hjälp mot fiender

¹ En psalm av David.

²¹ Jag skall uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag har låtit min hand drabba dem. ²² Israels folk skall inse att jag är Herren, deras Gud, från den dagen och för all framtid. ²³ Hednafolken skall förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand, så att de alla föll för svärd. ²⁴ Jag handlade med dem som deras orenhet och deras överträdelser förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem.

²⁵ Därför säger Herren, Herren: Nu skall jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn. ²⁶ De skall glömma sin skam och all den trolöshet som de har begått mot mig, då de nu bor i trygghet i sitt land, utan att någon förskräcker dem. ²⁷ När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, bevisar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon. ²⁸ Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där. ²⁹ Jag skall inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren, Herren."

SYNEN AV DEN KOMMANDE GUDSSTADEN (Kap 40-48)

40 I det tjugofemte året^[a] av vår fångenskap, vid årets början, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit. ² I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad. ³ Han förde mig dit, och se, där stod en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne i sin hand samt en mätstång, och han stod i porten. ⁴ Mannen sade till mig: "Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, ty du har förts hit för att jag skall visa dig detta. Tala om för Israels hus allt vad du får se."

Samvetets frihet

²³ Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. ²⁴ Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres. ²⁵ Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga. ²⁶ Ty jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren. ^[a]

²⁷ Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er, utan att för samvetets skull ställa någon fråga. ²⁸ Men om någon skulle säga till er: "Det här är kött från avgudaoffer", så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull. ²⁹ Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete? ³⁰ Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för? ³¹ Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. ³² Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. ³³ Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta. 11 ¹ Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.