Revised Common Lectionary (Complementary)

² Hur ljuvliga är ej dina boningar,
    Herre Sebaot!
³ Min själ längtar och trängtar
    efter Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
    mot levande Gud.
⁴ Ty sparven har funnit ett hus
    och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar:
    dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.

⁵ Saliga är de som bor i ditt hus,
    de lovar dig ständigt. Sela.
⁶ Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
de som har dina vägar i sitt hjärta.
⁷ När de vandrar genom tåredalen
    gör de den rik på källor,
och höstregnet höljer den med välsignelser.

² Juda sörjer,
    dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden,
    och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
³ De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,
men när de kommer till dammarna
    finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
    och täcker huvudet.
⁴ Eftersom marken spricker upp,
    då det inte regnar i landet,
står jordbrukarna med skam
    och täcker sina huvuden.
⁵ Också hinden på fältet
    överger sin nyfödda kalv,
därför att det inte finns något grönt.
⁶ Vildåsnorna står på höjderna
    och flämtar efter luft som schakaler.
Deras ögon är matta,
    ty det finns inget gräs.

"Min själ prisar Herren,
⁴⁷ och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.
⁴⁸ Ty han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.
⁴⁹ Stora ting har den Mäktige
gjort med mig
och heligt är hans namn.
⁵⁰ Hans barmhärtighet varar
från släkte till släkte
över dem som fruktar honom.
⁵¹ Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.
Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
⁵² Härskare har han störtat
från deras troner,
och ringa män har han upphöjt.
⁵³ Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
⁵⁴ Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att visa
sin barmhärtighet
⁵⁵ mot Abraham och hans barn,
till evig tid,
efter sitt löfte till våra fäder."