Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 61
Kungens bön om välsignelse
1 För sångmästaren, till stränginstrument, av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar.
För mig upp på en klippa som är högre än jag.
4 Ty du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
6 Du, Gud, hör mina löften,
du ger mig det arv som tillhör dem
som fruktar ditt namn.
7 Du förökar kungens dagar,
hans år skall vara från släkte till släkte.
8 Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt.
Låt din nåd och sanning bevara honom.
9 Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn
och infria mina löften dag efter dag.
15 Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: "Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Tag nu emot en gåva av din tjänare."
16 Men han svarade: "Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag vill inte ta emot något." Fastän han om och om igen bad honom att ta emot, så ville han inte. 17 Då sade Naaman: "Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. Ty din tjänare vill inte mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan endast åt Herren. 18 Detta må dock Herren förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons tempel för att där böja knä och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då Herren förlåta din tjänare när jag böjer knä i Rimmons tempel." 19 Elisa sade till honom: "Gå i frid."
Men när Naaman hade lämnat honom och hunnit ett stycke på väg,
24 Då han talade detta till sitt försvar, ropade Festus: "Du är från vettet, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen!" 25 Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Vad jag säger är sant och förnuftigt. 26 Konungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och fritt till honom. Jag kan inte tro att något av detta är obekant för honom. Det har ju inte hänt i någon avkrok. 27 Tror du på profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror." 28 Agrippa svarade Paulus: "Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen." 29 Paulus svarade: "Fort eller långsamt, inför Gud skulle jag önska att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, bortsett från de här bojorna."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln