Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 146
Herren vår hjälpare
1 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
3 Lita inte på furstar,
inte på människor som ej kan frälsa.
4 När deras ande lämnar dem,
vänder de åter till stoft.
Den dagen går deras planer om intet.
5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.
Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
6 till honom som har gjort himmel och jord
och hav och allt som finns i dem,
till honom som är trofast för evigt,
7 som skaffar rätt åt de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 Herren bevarar främlingar
och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör han krokig.
10 Herren är konung i evighet,
din Gud, Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!
2 Rik och fattig får leva sida vid sida,
Herren har gjort dem båda.
3 Den kloke ser faran och söker skydd,
oförståndiga går vidare och får sitt straff.
4 Lön för ödmjukhet och Herrens fruktan,
är rikedom, ära och liv.
5 Törnen och snaror ligger på den svekfulles väg,
den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran från dem.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra,
så viker han ej av från den när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga,
låntagaren blir långivarens slav.
8 Den som sår orätt får skörda fördärv,
hans vredes stav skall få ett slut.
9 Den som unnar andra gott blir välsignad,
för han delar sitt bröd med den fattige.
10 Driv ut bespottaren så upphör kivet
och det blir slut på tvist och smädelse.
11 Den som älskar hjärtats renhet och talar vänligt
får kungen till vän.
12 Herrens ögon vakar över kunskapen,
den trolöses ord gör han om intet.
13 Den late säger: "Det är ett lejon där ute,
jag kan bli dödad mitt på gatan."
14 Främmande kvinnors mun är en djup grop,
den Herren är vred på faller i den.
15 Oförstånd vidlåder barnets hjärta,
fostrans ris driver bort det.
16 Att förtrycka den fattige för att få mer
och att ge åt en rik
leder bara till utarmning.
8 Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. 12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. [a]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln