Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 68
Gud visar sin makt i dom och frälsning
1 För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
2 Gud står upp, hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr för hans ansikte.
3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig,
som vaxet smälter av eld,
förgås de ogudaktiga inför Gud.
4 Men de rättfärdiga är glada,
de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn!
Bered väg för honom som drar fram genom öknarna.
Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
6 Gud i sin heliga boning
är de faderlösas fader
och änkors försvarare,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska måste bo i en öken.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken, sela,
9 då bävade jorden,
då strömmade regn ner från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, Gud,
när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
19 Du steg upp i höjden, du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med upproriska människor,
för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
20 Lovad vare Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela.
14 Varför sitter vi stilla här?
Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där.
Ty Herren, vår Gud, låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten att dricka,
ty vi har syndat mot Herren.
15 Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
16 Från Dan hörs hans hästar frusta.
När hans hingstar gnäggar bävar hela landet.
De kommer och slukar landet med allt som där finns,
staden och alla som bor i den.
17 Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de skall bita er,
säger Herren.
Profetens stora sorg
18 Var skall jag finna lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19 Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land:
"Finns då inte Herren mer i Sion?
Är hennes konung inte längre där?"
Varför har de retat mig till vrede med sina beläten,
med sina främmande avgudar?
20 Skördetiden är förbi,
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.
21 Jag är förkrossad
därför att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22 Finns då ingen balsam i Gilead,
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk inte helad?
Jesus uppväcker Jairus dotter
40 När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom, eftersom alla väntade på honom. 41 Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. 42 Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.
Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. 43 Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. 44 Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen[a] på hans mantel, och genast stannade blödningen. 45 Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade, sade Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." 46 Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." 47 När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. 48 Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."
49 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre." 50 Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen." 51 När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52 Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." 53 Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. 54 Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" 55 Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. 56 Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln