Revised Common Lectionary (Complementary)
12 Lär oss inse att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
13 Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,
så att vi får jubla och vara glada
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett olycka.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare
och din härlighet över deras barn.
17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.
Ge framgång åt våra händers verk,
ja, åt våra händers verk må du ge framgång.
De tio budorden
5 Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.
2 Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb. 3 Det var inte med våra fäder Herren slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever. 4 Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5 Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:
6 Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
7 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
8 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 9 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 10 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
11 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
12 Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 14 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen.
16 Hedra din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det må gå dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig.
17 Du skall inte mörda.
18 Du skall inte begå äktenskapsbrott.
19 Du skall inte stjäla.
20 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
21 Du skall inte ha begär till din nästas hustru. Du skall inte ha lust till din nästas hus eller hans åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör din nästa.
Varning för förhärdelse
7 Därför säger den helige Ande:
I dag, om ni hör hans röst,[a]
8 så förhärda inte era hjärtan,
som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.
9 Där frestade de mig och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.
10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade:
Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.
11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.
12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 14 Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.[b] 16 Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? 17 Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? 18 Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? 19 Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln