Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud kallar Hesekiel till profet

2 Han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter så skall jag tala med dig." ² När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, ³ han sade: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag. ⁴ Till barnen med fräck uppsyn och med hårda hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. ⁵ Vare sig de lyssnar eller inte - ty de är ett upproriskt släkte - skall de ändå inse att en profet har varit ibland dem.

Psalm 123

Med blicken på Guds nåd

¹ En vallfartssång.

² Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. - ³ Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det - ⁴ att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala. ⁵ Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. ⁶ Om jag ville berömma mig, skulle jag ändå inte vara en dåre, jag skulle ju bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen skall tänka högre om mig än man gör, när man ser och hör mig. ⁷ Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. ⁸ Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, ⁹ men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. ¹⁰ Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.

Jesus förkastas i sin hemstad

6 Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. ² När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer? ³ Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom. ⁴ Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj." ⁵ Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. ⁶ Och han förundrade sig över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv

Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade. ⁷ Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. ⁸ Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet. ⁹ Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader.^{[a] 10} Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. ¹¹ Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem." ¹² De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, ¹³ och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.